SUBALTERN

Mar 10th, 2010 | By | Category: 2006-1, Recension

Bok 2 Amerika
Red: Per Erik Jonsson
Bokförlaget h:ström – Text och Kultur 2005

Den ser ut som en postorderkatalog, lite som min barndoms efterlängtade Åhlén och Holm. Och innehållet är lika brokigt men här handlar det om kultur av lika slag. Man bläddrar, läser, fångas upp av något och har ganska trevligt på ett meningsfullt sätt.

Subaltern Bok 2 Amerika heter den 242 sidor tjocka publikationen som ges ut av Bokförlaget h.ström – Text och Kultur i Umeå. ”Subaltern – teoretisk bokserie för subversiv litteratur och konst, meddelas bakpå boken. En Subaltern är ett militärt befäl i en av de lägsta graderna och subversiv är omstörtande. Det låter som en god utgångspunkt. I dagens Sverige hyllas ju annars en tandlös, main-streamlitteratur med få chanser att överleva in i en framtid då författarnas och förlagens nätverk av medlöpande prostituerade är borta.

Här ska vi nu få ”en hetsig analys av den kontinent som har mest inflytande över våra liv och vår moderna Historia”, dvs. Amerika. Jag var turist i USA! Berättar Zac O’Yeah om Eller sightseeing med avsågat huvud och grillade lungor.

Den halvprofessionelle boxaren Spunky har sin egen syn på Sverige: ”Hör ni grabbar, i Sverige behöver man bara göra en kvinna med barn och sedan får man stanna hemma och dricka öl medan hon går till jobbet. Och de har stora pattar.”

Kanske berättar detta mer om amerikanska ideal än om Sverige – över huvudtaget är texten full av intressanta iakttagelser förmedlade på ett beundransvärt väl behandlat språk.

Texter av nya och gamla författare (som Shelley, Thoreau och Jack London) blandas med mycket goda illustrationer av bl.a. den bortgångne Lars Hillersberg. Var någon subversiv så var det väl han? En för mig tidigare okänd bildmakare som jag fascineras av är Ella Bertilsson – vilken intensiv, själsfull och sensibel spretighet!

Mer bekant för mig är Per Erik Tell, journalist i Kristianstad och före detta caféägare i Vinslöv. Han har skrivit två utmärkta kriminalromaner, Ljuva September och Olof, Tore, Tore. Här medverkar han med ett levande, underbart porträtt av en svenskamerikan ”John, 90”. På köpet får vi också lite amerikansk historia, som t.ex. om gnetige smålänningen Ture, kallad Lucky, som kom på kollisionskurs med en viss Al Capone och hittades badande i sitt eget blod. Texten om John hör till dem man inte glömmer.

Glömd tycks däremot debutanten David Uppgren vara i Innehållsförteckningen. Synd eftersom han skriver väl: ”män, med stålkalla ögon och lysrör i skeletten, tändarsken och kalla knivblad, lägenhets ljus som tänds och slocknar, vårdslöst”.

Uppgren som bor i Malmö sparkades ”som bäste neofyt i en motbjudande skrivarskola i Skåne”. En neofyt är en utifrån kommande växt som spontant sprider sig i inhemsk natur, exempelvis vattenpest i Sverige. Men vad är det för särskilt med en ”motbjudande skrivarskola”? Är inte alla skrivarskolor djupt motbjudande?

JEAN BOLINDER

 

Taggar:

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22