STULET LAND Svensk makt på samisk mark

Nov 18th, 2008 | By | Category: 2008-5, Recension

omslag till stulet land

Av Lennart Lundmark
Ordfront 2008

Detta är svensk historia, fast inte den man fick lära sig i skolan. Med viss undertryckt vrede skriver Lennart Lundmark svenska statens maktbehov och hur den i viss mån urholkat samernas ställning som medborgare i Sverige. På sätt och vis är det en universell berättelse. I de flesta länder med ursprungsbefolkning har den statliga nationalstatstänkande byråkratin på ett eller annat sätt berövat sådana folkgrupper deras inflytande över sina egna marker och på sätt och vis deras människovärde. Ett par negativa praktexempel är Australiens syn på aboriginerna och USA:s nära nog utrotande av indianerna.

Sveriges regering och dess ämbetsmän har inte varit fullt lika cyniska och militäristiska gentemot den samiska befolkningen men människosynen gentemot ”lapparna” har trots det varit ganska fruktansvärd ända in i förra århundradet. Titeln Stulet land är enligt historikern Lundmark berättigad. Men olika medel har staten tagit mark från samerna och han förklarar hur detta har drabbat den samiska befolkningen. Efter att boken kom ut har myndigheterna enligt Oððasat (det samiska nyhetsprogrammet) förnekat att staten begått något fel. Men det var ju ett väntat besked.

lennart lundmark

Lundmark är inte helt statsfientlig. Jag uppfattar hans bok som mycket objektiv och hans historiska genomgång – från forntid till dagens samhälle – är intressant och lärorik, inte minst i hans avlivande av vissa myter som samerna. Gustav Vasa var den förste regent som av pekuniära skäl intresserade sig för befolkningen i norr. Men hjälp av sinnrik utövning av sin makt började han se till att nomadernas hävdvunna områden togs ifrån dem och att äganderätten förflyttades till svenska staten.

På sätt och vis lyckades samerna stå emot påtryckningarna ända fram till 1700-talet. Det berodde på att de hade pälsverk som var en eftertraktad handelsvara och om statens behandling av samerna inte gillades eller att myndigheterna inte ville betala varorna efter värde hotade säljarna helt sonika att flytta utanför landet gränser. Men under senare delen av 1700-talet fick myndigheten starkare kontroll över samernas områden och därmed försämrades invånarnas möjligheter till förhandlingslösningar.

Därefter kom den götiska nationalismen på 1800-talet och i samma veta en ny syn på äganderätt. Den som inte har papper som bevis på sina ägodelar äger inte dessa! Därmed fanns ett instrument att systematiskt förringa samernas rätt till de marker de använt i ”urminnes tider” och samtidigt började rasistiska idéer att slå igenom. En tanke som nådde ända upp till regerings- och riksdagsnivå var att ”lapp ska vara lapp”. Om lappen blev bofast och fick det bättre skulle det var menligt för både svensk kultur och detta urfolk, ansåg vissa ideologer, och Lundmark beskriver vilka konsekvenser detta synsätt fick. Ecklesiastikminister Fridtjuv Berg talade i riksdagen 1913 och sade: ”Om lapprasen upphör med sitt nomadiserande liv, är den dömd att dö ut”.

Men han kommer också med försvar för statens myndighetsutövning. I flera skrifter och romaner som påstår sig belysa forna förhållanden i norr sägs birkarlarna (regeringens skattefogdar) ha varit brutala monster. Författaren vederlägger detta.

Det har också blivit annorlunda (läs bättre) på senare tid även om den nordiska samekonventionen förhalas och att det fortfarande finns strider om renbeteslanden.

Hur som helst är Lundmarks bok en bra redogörelse för de samisk-svenska relationerna genom historien. Den är lättläst och egentligen tycker jag att Stulet land borde ingå som ett obligatorium i skolornas historieundervisning.

KJELL E. GENBERG

Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22