STRINDBERGS VÄRLDAR

Dec 4th, 2012 | By | Category: 2012-12 dec, Recension

Omslag till Strindbergs världarAv Björn Meidal och Bengt Wanselius
Bokförlaget Max Ström 201
ISBN 9789171261625, 510 sid

Vem var vår störste författare? Frågan kan få många svar, men åtskilliga skulle välja antingen Almqvist eller Strindberg. Kanske skulle den senare samla flest röster, han är begripligare än mystikern Almquist och på grund av sin dramatik mer världsberömd. I år är det exakt ett sekel sedan han gick ur tiden och det faller sig därför naturligt att den förmodligen främste Strindbergsforskaren över huvud taget, Uppsalaprofessorn Björn Meidal (bilden nedan till vänster), nu samlat sig till en monumental biografi över den litteräre giganten. Klokt nog har den skicklige fotografen och Augustpristagaren Bengt Wanselius (bilden nedan till höger) fått fungera som bildredaktör.

Björn MeidalDå jag vid Universitetet i Lund följde professor Per Rydéns seminarier om litterär kritik lärde jag att man ska spara på omdömet och klämma fram det till sist i texten. Denna gång förmår jag inte uppträda så kallsinnigt. Det här är utan tvekan den suveräna Strindbergsbiografi som ger Titanen komplett mellan två pärmar. Texten är en suveränt välskriven, gediget dokumenterad och perfekt balanserad. De många bilderna är delikat valda och inbjuder till vällustiga ögats upptäcktsfärder. Efteråt tycker man sig ha varit i de olika Strindbergsmiljöerna.

Björn Meidal sammanfattar boken och fenomenet August Strindberg utifrån de fotografier som avporträtterar denne: “På det tidigaste är han en allvarlig och till synes lika välklädd som välanpassade fjortonåring. På det kanske sista har han vänt sig bort från fotograf och betraktare och kan i det bländande motljuset nästan inte urskiljas.”

Den senare bilden exponeras på ett helt uppslag. Strindberg ser ut genom ett fönster i Blå Tornet. En okänd fotograf har tagit bilden. Ljuset utifrån har nära nog bränt hål på plåten. Det antyds detaljer i inredningen, bl a en glasvas med rosor på ett centralt beläget bord. Profilen på Strindberg syns till höger och solen lyser i hans yviga vita hår.

Bengt WanseliusÄr det sista bilden bör det vara våren 1912.

En solstråle faller snett in i rummet från vänster och råkar en av stolarne vid sybordet. … Nej se solen har kommit igen … han gick bort i november, jag minns dagen då han försvann bakom bryggeriet snett över gatan … Ah, den goda solen … jag vill bada mig i solsken, tvätta mig i ljus efter all denna mörka smuts …

I Påsk 1900 finns det trots mycket elände, både framtidstro och hopp, men 1912 kommer våren till Strindberg med sjukdom och död.

Björn Meidal (f 1948) är förmodligen världens främsta Strindbergskännare. Han har bl a fullbordat den stora utgåvan av August Strindbergs Brev XVI -XXII (1989–2001). Över 10.000 bevarade brev finns och även om de inte är helt tillförlitliga, måste arbetet med dem givit en fantastisk insikt i Strindbergs komplicerade psyke. Meidal har även skrivit Från profet till folktribun. Strindberg och Strindbergsfejden 1910–12 (1982), August Strindbergs kokbok (1998) samt den älskliga God dag, mitt barn! Berättelsen om August Strindberg, Harriet Bosse och deras dotter Anne-Marie (2002).

När Strindberg friade till den unga Harriet Bosse 1901 sade han: “Vill ni ha ett litet barn med mig, fröken Bosse?”. Hon neg och svarade: “Ja tack”. Det lilla barnet blev Anne-Marie som föddes 25 mars 1902 och blev otroligt gammal: 105 år. (Död 17 aug 2007).

Strindberg älskade sina barn och var en god och omtänksam far för dem. Anne-Marie var den sist födda och den stora favoriten.

Ett verk om Strindberg som ska hålla i framtiden, kan inte blunda för mindre beundransvärda drag. Flera av dem var tidstypiska och det blir lätt så att den som skriver och vars åsikter blir bevarade, får bära hundhuvudet för en hel tidsanda. Så t ex förtigs här ej att August Strindberg var antisemit – “formuleringar som ‘judtjyvar’ och ‘Han är väl Jude den Satan!’ är legio i hans korrespondens”.

På danska Skovlyst hade han en sexuell relation med en sextonårig piga. Det blev skandal och hot om våldtäkt, som flickan dock förnekade. “Jag var på henne en gång men fick skabb! … Törs inte se åt en kona mer. Alltså sedlighetsvän (= onanist!)”, skriver han i brev till Verner von Heidenstam.

Till de högst njutbara i boken är återgivna Strindbergsmålningar, av vilka några är nya för mig. Jag blir helt tagen av den på brun, delvis söndrig papp målade Strandparti, Kymmendö, II (1873) men också av Packis i stranden (1892) och Svartsjukans natt (1893).

Mitt eget möte med dramatikern Strindberg skedde 1960–61 i Uppsala som regiassistent till den dynamiske österrikiske regissören Paul Patera. Han jobbade med pjäsen Kaspers fet-tisdag (1900) för en festival i tyska Korbach, där den enligt Gunnar Ollén gjorde succé 11 maj 1961. I pjäsen får några kaspersdockor liv på Tyska kyrkogården i Stockholm. Under 1950-talet satte Ingmar Bergman upp den med dramaelever i Malmö. Hilding Rosenberg gjorde en kammaropera i radio – jag har hört den och lade märke till att kompositören inflikat torntuppen bland de agerande.

Jag har för min del använt pjäsen i en deckare och har dessutom själv satt upp den fyra gånger på olika platser. Just nu jobbar en av mina elever med den på min teaterskola i Lund. Tala om kärlek till en pjäs!

Självklart kollar jag om detta ganska obetydliga stycke kommit med i Meidals bok. Jo visst! Det presenteras och det sägs (s 392) att “Strindberg även i det lilla Kasper-intermezzot /är/ en pionjär när han. tekniskt nyfiken som alltid, på teatertiljorna introducerar både automobilen och telefonen.”

Även min egen forskning om Strindbergs död finns med. Jag lyckas alltså inte slå professorn på fingrarna med dessa personliga infallsvinklar. Det indikerar att allt av värde redovisas i denna lysande bok. Så här kommer vi att se på Strindberg i (åtminstone) hundra år framåt. Det är sådant här gamla tiders lärare satte det sällsynta betyget STORA A på!

                                                                                                   JEAN BOLINDER, fil lic

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22