STRIDSFLYGARNA Berömda jaktpiloter under första och andra världskriget

Feb 1st, 2010 | By | Category: 2010-1, Recension

Omslag till StridsflygarnaAv Göran Nilzén
Carlssons 2010

Jag får väl göra ett undantag då, sade han. Ta och åk med den här mannen till Strömstad och sök upp engelske konsuln.

“Den här mannen” är ingen mindre än pojkbokshjälten Biggles som besöker Strömstad i “Biggles i Norge” – ett av de få tillfällen han är i Sverige.

Jag har en diger samling Bigglesböcker – bortåt hundra stycken. Då och då grips jag av ett Bigglesryck och läser om en tio-tjugo böcker i ett svep. Även om jag är emot krig, dödande och militarism, blir jag ändå alltid lika absorberad. “Kapten” W E Jones är utan tvekan en utmärkt berättare, full av idéer och alltid påläst. Därtill väcker mina böcker minnen från min barndom. Jag blir trygg och avspänd.

W E Jones beskylls för rasism av folk som föga tänkt igenom vad de talar om. Visst finns det en nog så naturlig “rasistisk” tidsanda i alla böcker från det tidiga och mittersta 1900-talet, men läser man Biggles noga hittar man åtskilliga deklarationer om att alla människor oavsett ras och tro är lika och ska behandlas lika. Och Biggles själv talar mycket indignerat emot t ex judeförföljelser!

Första gången Biggles framträdde var det som stridsflygare på västfronten under första världskriget. Han mötte redan här sin huvudmotståndare tysken Erich von Stalhein (inte Stroheim som somliga okunniga Bigglesskribenter tror).

Bakgrunden till Biggles är förstås de flygare från bägge sidor som modigt riskerade sina liv för hemlandet, i en tuff och hård verklighet.

Om stridsflygarna under de två världskrigen har docent Göran Nilzén skrivit en ytterst fascinerande bok: Stridsflygarna Berömda jaktpiloter under första och andra världskriget. Här är det riktiga människor av kött och blod som porträtteras – modiga unga män som riskerade sina liv i kampen för fäderneslandet. Visst var de vildhjärnor – de flesta överlevde inte krigsåren utan förlorade livet när de sköts ner.

Gemensamt för flygaressen var deras ungdom. De var privat intresserade av kampsport och tävlingsidrotter och ägnade sig i ungdomen gärna åt småviltsjakt. De hade ovanligt god syn. Flertalet kom från socialgrupp I-II och hade (där kriget ej avbrutit) god skolunderbyggnad. Flera var egensinniga och udda. En av de största, Max Immelmann (15 segrar), hade svårt underkasta sig militär disciplin. Han höll sig för sig själv, närmaste vän var hunden Tyras. Med undantag för modern, undvek han kvinnor – kanske var han rädd för dem.

Mest känd  av flygaressen blev Hermann Göring (22 segrar), som efter första världskrigets slut blev en av de ledande nazisterna och slutligen dömdes till döden för sina brott. Genom att ta sitt liv natten innan den planerade hängningen 1946, lurade han bödeln i Nürnberg.

Mest känd på enbart sina flygarmeriter blev däremot Manfred von Richthofen (1892–1918). Han var den som vann flest segrar under första världskriget – hela 80. Hans berömmelse som Röde baronen har givit eko bl a i den geniala serien Snobben.

Flest segrar under andra världskriget tog Erich Hartman med hela 352 (av 825 luftstrider). Han är den genom tiderna mest framgångsrike jaktpiloten. Vid sin första chans skjuta ner en motståndare blev han så övertänd att han bröt mot nästan alla regler och kraschlandade.

Det gick över huvud taget trögt för honom i början, men sedan lossnade det ordentligt. Han var en av endast 27 tyska soldater som belönades med Riddarkorset med briljanter – Adolf Hitler gav honom det personligen.

Efter kriget hamnade han i tio och ett halvt år i rysk fångenskap, därav lång tid i isolering. Hans specialitet som jaktpilot var att smyga sig på fienden och öppna eld på extremt kort avstånd (20 meter eller mindre!). De allra flesta nedskjutna visste inte ens vad som träffat dem. Han avled 1993 och var då 71 år gammal.

Boken om stridsflygarna är ett nöje att umgås med: texten är välskriven och är trots att den är faktaspäckad, mycket lättläst. När jag var lektor i historia i Lund, ägnade  jag mycket av min undervisning åt de två världskrigen, eftersom jag menar att den värld mina elever kände som sin, i mycket grundlades då.

Jag har både forskat på denna tid och läst mängder med böcker om den – det gör att jag vågar komma med omdömet, att det som meddelas i denna bok är exceptionellt högklassigt. Några vältagna fotografier av bl a Lennart Berns ökar nöjet liksom det skickliga arbetet med inlaga och form som Eva Sjöström som förlagsredaktör utfört.

Det hela är minst lika njutbart som vilken Bigglesbok som helst!

JEAN BOLINDER

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22