STRAFFRUNDOR OCH ÄREVARV

Jun 2nd, 2011 | By | Category: 2011-6 juni, Recension

Omslag till Straffrundor och ärevarvAv Kerstin Högstrand och Lars Lerin
Natur och Kultur 2011
ISBN: 9789127120891, 290 sidor, inb

Lars Lerin är vår främste akvarellist och en av våra största konstnärer över huvud taget. Därtill är han en intressant författare med en rad böcker bakom sig. Själv har jag sedan länge beundrat honom och hade för nu rätt många år sedan den stora glädjen skriva katalogförord när han ställde ut i London. Lars Lerin brukar räknas som norrlänning men han tillbringade solskimrande barndomssomrar hos sin mormors släkt i Bohuslän. Han har nu slagit sig samman med en annan konstnär om en bok. Det är Kerstin Högstrand, född i Nordmarken 1943 och nu bosatt utanför Årjäng. Straffrundor och ärevarv heter boken, som har undertiteln Brev och bilder 2004—2006.

Efter att ha tillbringat lång tid med verket måste jag säga att även om Kerstin Högstrand är en ganska duktig konstnär, så ligger merparten av min behållning på Lars Lerins geniala bilder. Texterna ger en ibland mycket privat bakgrund till målningarna.

Jag tycker dock boken är rörigt redigerad — det är svårt att alltid fatta vem som har ordet även om jag tror att man laborerar med något olika stil. Själv har jag varit förlagsredaktör i femton år och har alltid ansett att en text först och främst ska vara tydlig. Jag har kollat texterna med goda vänner, de flesta fann dem svåra skilja åt. Vem skrev vad?

På baksidan citerar man  i alla fall en text av Lars Lerin:

“Lingonvän, jag har varit i Dalsland och slagit publikrekord på museet där. Kräkfullt med folk och jag blev stående i entrén med huvudet på sned som en  drottningmoder och tog i hand. Inemellan joggade jag iväg och stal mig ett bloss bakom knuten. Spanade efter mannen i mitt liv. Då uppenbarade sig faktiskt en i kön och som jag tyckte mig känna igen. Jag tog mod till mig, nöp honom i armen och undrade hur det stod till.”

Följande aktstycke vet jag inte säkert vem som författat — det är en person som kommer från Värmland och som kallas “kärring” av ett fyllo. (Lerin är född i Värmland och Högstrand bor där.)

“Bestämde mig för att se efter på Side Track om Gud placerat någon vacker invandrare vid bardisken, Jo, där stod en arab och sög på en cigarett, blinkade och liksom erövrade mig med blicken. Jag lyckades åstadkomma en förtvivlad blinkning tillbaka, han slickade sig om munnen, kom fram och tog min hand: ‘Ska vi gå?’ Jag blev alldeles matt, det var så enkelt, han var så tjock och söt. /…/ Nu rånar han mig, tänkte jag, när han ryckte tag i mig och klämde sitt feta, varma ansikte mot mitt. Det var så svindlande skönt att känna den vassa skäggstubben mot kinden och skymta gnistret av neon i hans ögon. Vi kysstes och kysstes, det kändes helt naturligt. Som att kunna cykla fast man inte sett en cykel på år och dag. Sedan ville han följa med hem. Men jag ville inte gå för fort fram. Kanske blev jag lite rädd och så luktade han illa.”

Det är en text som ruskar om en. Kanske en “straffrunda”? Känns texterna ibland som “straffrundor” är bilderna “ärevarv”. Jag försjunker i Lars Lerins ödsliga hus i vinterns kyla, ödslighet och himmelssvärta. Ett psyke som är ett kollektivt omedvetet. Så är det att leva sitt liv som en bräcklig, ensam människa här på jorden!

JEAN BOLINDER

Kerstin Högstrand

Kerstin Högstrand

Lars Lerin

Lars Lerin

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22