STILLHETENS HAV OCH ANDRA DRAMER

Jun 18th, 2017 | By | Category: 2017-06 juni, Recension

Omslag till Stillhetens havAv Björn Runge
Atrium Förlag, 2017
ISBN 978-91-86095-69-7, flexband, 371 sidor

Förlaget har givit ut en samling dramer av Björn Runge för att fira hans tio år som dramatiker.  Förordet har skrivits av Anna Takanen, teater- och scenkonstchef på Kulturhuset Stadsteatern. Två av dramerna, Var inte rädd (tidigare Uppdraget) och Night Rider, har tidigare satts upp av Stockholms respektive Göteborgs stadsteater, 2007 och 2008. Övriga – Stillhetens hav, Krokodilen och Blodets kedja – är nyskrivna.

Varje drama inleds med en introducerande text av författaren. De handlar till en del om dramatiseringen av texterna, men också om hans mer personliga förhållande till konstnärskapet.

I Stillhetens hav är Claire och hennes dotter Miriam inbegripna i ett samtal om deras respektive livssituation, om sjukdom och död. Miriam har drabbats av cancer och mamman sitter i rullstol efter ett benbrott. Dramat inleds med att mamman säger att om jag kunde ge dig ett år av mitt liv….

Det är själva kärnan i handlingen. Det omöjliga ställs så mot förändring, att slippa konflikter och uppgåendet i stillhetens hav. Dialogen är ibland halsbrytande och absurd, ibland komisk. Den stora behållningen är Claires smått farsartade infall och den på ytan vridna kommunikationen mellan mor och dotter. Komiken har dock en allvarlig botten, om behovet av förståelse, närhet och tröst.

Det andra dramat Var inte rädd (tidigare Uppdraget) utspelar sig i en lägenhet. Fem personer utgör rollbesättningen: ett medelålders och ett yngre par samt en granne. Ledmotivet är ett uppdrag eller erbjudande som Gid antas ha fått av Förenade Nationerna med en astronomisk budget för att rädda världen undan svält och upprätta en demokratisk och rättvis värld. Ett konkurrerande tema är hans hustrus ansvar för krishanteringen vid pandemier. Mellan dem finns spänningar som bland annat uttrycks genom hustruns häcklande av Gids berättelser om förhållanden i Afrika. Som kontrast till de uppfordrande berättelserna rör sig dialogen mellan stort och smått, från existentiella till mer fysiska frågor, ofta i en absurd vinkling. Kanske blir det en smula för mycket och man skulle önska en renodling av texten mot den eller de centrala bärande idéerna om samtidens tillstånd.

Nästa drama, Night Rider, är även den en dystopi som utspelar sig mot bakgrund av övergreppen i Abu Ghraib-fängelset, Irakkriget och Jim Morrisons mytomspunna död i ett badkar i Paris. Pjäsen formar sig till en uppgörelse eller process, där Jimmy, huvudpersonen, rannsakas av tre kvinnor. Texten formar sig till en balansgång mellan det sublima och det påtagligt fysiska. Den är stundtals otäck, där Jimmys tillkortakommanden i livet blir föremål för underförstådda sarkasmer. Dramat får sin upplösning i ett kanske lika väntat som plötsligt slut.

Krokodilen, Runges fjärde drama, utspelar sig en lägenhet med tre personer: Hasse och hans son Leo och Hasses kvinna Ulla. Hasse och Leo har inte setts på flera år. Leo tar kontakt med sin pappa med anledning av pappans återkommande samtal till honom på nätterna. Här knyter författaren an till ett tema som utvecklades i hans debutroman Det allra enklaste som utkom 2013 (Lindhs förslag).

Hasses och Leo trevar sig fram i en minst sagt komplicerad och avgrundslik relation och i sina respektive livsöden.  De bisarra inslagen avlöser varandra, men bakom lurar förtvivlan och uppgivenhet.

Det sista dramat, Blodets kedja, handlar om traumatiserade och skadade svenska FN-soldater som kommit hem från Afganistan. Tre av dem har samlats hemma hos Alf efter en överenskommelse om att skapa en slags  struktur för sin separation och för att minnas. I dramat rekapituleras inslag från kriget.

Texten är, som jag ser det, en stark vittnesbörd om hur individer–soldater går under fysiskt och själsligt. Än värre är, som titeln på dramat antyder, det mänskliga lidande och våld som förgrenar sig över hela Mellanöstern. Våld föder våld och det tycks aldrig ta slut.

Dramerna representerar en ibland svårsmält svartsyn. De handlar om mänsklig förnedring och ondska. Det är också texter som gör motstånd och det är emellanåt  oklart vad Runge vill åstadkomma. Runges credo innehåller många bottnar.

ULF MALMSTRÖM

Björn Runge

Björn Runge. Foto Stellan Runge

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22