Av Jan Erik Arvastson
MU Förlag 1998

Arvastson har i denna mycket aktuella thriller återvänt till områden som han tidigare snuddat vid: människors oförmåga att hantera sin sociala situation, människor som tar kemiska halmstrån till hjälp för att få den respekt de anser sig kräva. Efter en lång uppbyggande startsträcka, där personers olika inbördes relationer skapas och beskrivs drar Arvastson åt skruven. Trycket ökar på både bokens personer och på läsaren. Det blir ett infernaliskt Dantelandskap som uppenbaras. ”Andlöst spännande thriller” står det på baksidan. Det är kanske inte alldeles sant, för det förleder konsumenten i spe att tro att det blir någonting à la de amerikanska superförfattarna. Arvastson är annorlunda, skriver annorlunda, vill blottlägga något samtidigt som han försöker skapa spänning. Jag tycker att han lyckas i dessa uppsåt med denna sin tolfte roman.

BIRGITTA HÄRNER