STALKER

Nov 11th, 2014 | By | Category: 2014-11 nov, Recension

Omslag till StalkerAv Lars Kepler [pseud för Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril]
Albert Bonniers, 2014
ISBN 978-91-0-013674-1, 602 sidor

När Joona Linna äntligen återkommer från de döda, ett år efter att han försvann i slutet av boken Sandmannen, har läsaren utsatts en rejält obehaglig inledning.

En stalker – förföljare – har stått i trädgården och genom fönstret smygfilmat en kvinna inne i hennes hem och lägger sedan ut filmen på Youtube samtidigt som länken skickas till polisen naturligtvis blir förbryllad. Men detta förbyts mot ett kritiskt läge sedan kvinnan på filmen hittas brutalt mördad med ett stick- och skärverktyg.

Så upprepas scenariot. En ny kvinna filmas och filmen hamnar hos Youtube och polisen.  Också hon faller offer för mördaren innan kriminalarna får en chans att identifiera henne. Nu står det klart att det härjar en seriemördare i Stockholmstrakten. Så fort en ny filmsnutt dyker upp måste kvinnan identifieras för att kunna räddas undan det blodiga ödet.

Lars KeplerParet Ahndoril berättar suggestivt om offrens sista tid i livet och gör det på ett sätt som starkt påminner om många av de filmer som skrämde livet ur åskådaren.

Den som i Linnas frånvaro utreder brotten blir den gravida nykomlingen på roteln, Margot Silverman, och hennes första uppgift blir att förhöra en mycket traumatiserad änkeman. Han minns inget av vad som hänt men i chocken efter mordet på hustrun städar han hela huset och lägger den döda kvinnan i hennes säng. Uppgiften blir henne för svår och därför tillkallar hon hypnotisören Erik Maria Bark (huvudperson i parets första deckare Hypnotisören). Han försätter mannen i djup trans och får höra chockerande saker.

Men vågar man verkligen tro på att en berättelse under hypnos har något bevisvärde inför en domstol? Och vågar man lita på att hypnotisörens tolkning är den rätta? Ljuger han eller talar han sanning. Författarnas beskrivning av processen tycks tyda på det förstnämnda.

Det genomgående tycks vara att paret Ahndoril underminerar läsarnas sympatier för de flesta av huvudpersonerna. De rör sig i en gråzon där lagens råmärken blir suddiga, ibland till och med utanför. Inte ens den tilltufsade hjälten Joona Linna känns som någon man törs lätta sitt hjärta inför när han till sist återvänder bland de levandes skara.

Fast det går inte att klaga på tempot, på farten, spänningen och den action familjeduon är kapabel att skapa.

KARL HJELM

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22