SOLITAIREN

Dec 10th, 2018 | By | Category: 2018-12 dec, Recension

Omslag till SolitairenAv Anna Lihammer och Ted Hesselbom
Historiska media, 2018
ISBN 978-91-7545-537-2, inbunden, 335 sidor

Både förlaget och författarna håller sig till historiska deckare. I denna är det relativt nära historia: vi hoppar mellan 1939 och 1998. Första och sista kapitlet handlar om samma dag, med ett välgjort slut.

Anna Lihammer1939 handlar det om en man och flera kvinnor, hans våldsamhet och otrohet och manipulationer, med psykopatiska inslag. 1998 är de två huvudpersonerna ett syskonpar, Sanja och Ando, med såriga relationer till varandra och modern. Flickan forskar på Riksarkivet när hon hittar en ask med en hattstock med hatt, en väldigt speciell hatt, och hattstocken döljer en kvinnas ansikte. Hennes överordnade, som inte gillar henne, känner igen både hatten och kvinnan, för han var som barn med 1939 på det kända Oscar Bergs konditori.

Vad var det som egentligen hände? Det är 1998 som de båda unga försöker förstå vad som hänt kvinnan, och eftersom flera av dem som var med 1939 fortfarande lever blir det hotfullt. Eftersom detta är en spänningsroman kan jag förstås inte säga så mycket mer om intrigen.

Det är ett antal personporträtt, de flesta får liv, några skymtar bara fram. Det är välskrivet men ibland får man tänka efter hur relationerna mellan de många viktiga personerna ser ut för att hänga med.

1939, och många inser att kriget närmar sig, och en del räknar med nazistisk seger och tjänar under tiden pengar på flyktingsmuggling.

Ted HesselbomHär har författarna fått in en del med dagsanknytning. 1998 säger Ando: ”…idag tror väl ingen att det ska bli ett tredje världskrig! Nu har vi mer praktiska problem. Att tekniken ska kollapsa vid millenieskiftet eller ozonhålet. Även om det finns nynazister så är det inte samma sak. Den gången var nazisterna vid makten i ett av Europas största länder. Det kommer i varje fall inte att hända en gång till.”

”Nej, inte ens kapitalisterna är väl så dumma att de släpper in dem i finrummet igen!” utbrast Sanja. ”Nationalismen sjunger på sista versen. Skål för att den är död.”

Titeln? Solitairen, ett annat namn för patiens, och den psykopatiske huvudpersonen lägger sin speciella patiens och tycker att han är hjärter kung och hans fru (eller älskarinna) är hjärter drottning. Och korten läggs för att han ska försöka betvinga framtiden.

LEIF-RUNE STRANDELL

Taggar: , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22