Sol, sand, sex och skurkar: När maffian försökte få ett eget land att bli riktigt förmögna i …

Nov 5th, 2008 | By | Category: 2008-5, Artikel, Recension

Omslag till Maffian i Havanna

Av Kjell E. Genberg

1957 var jag en ung man på 17 år och sedan två år tillbaka sjöman. Nu hade jag fått jobb som mässuppassare på m/s Mongolia av Jonstorp. Vi hade fått maskinbekymmer och avvek till Havanna för reparation. Kocken ombord – min närmaste chef – var en vänlig man som tydligen kände det som en plikt att ta hand om och lära upp den nymönstrade spolingen. Han hade varit i den kubanska huvudstaden förr och visste var lärdomen skulle inhämtas.

Själv visste jag föga om livet och inget om den korrumperade statsledningen under Fulgencio Batista, inget om Fidel Castro och ännu mindre om den amerikanska maffian som mer eller mindre delade ledarskapet på ön.

Jag har berättat om den här episoden i Ur min skottvinkel (Gondolin 2005) och citerar mig själv:

”Per taxi kom vi i den sammetsmjukt mörka kvällen till ett ställe som hette Casino de Paris. Det var ett slags kombinerad bar, bordell och teater. Först kom man in i baren som var en lång korridor med en bardisk längs hela sträckningen. Där satt mest amerikaner i blommiga, kortärmade skjortor och bermudashorts. Längs väggarna radade unga mörkhyade kvinnor upp sig. Då och då försvann någon av dem en trappa upp med en torsk. Jag drack Cuba Libre och blev på röken. Ju mer jag drack desto vackrare blev flickorna. Men innan jag kom mig för att göra slag i saken började föreställningen inne på teatern.

Kuba var sannerligen ett föregångsland. Det skulle dröja drygt ett decennium innan man kunde se avancerad striptease, lesbiska föreställningar och live show mellan man och kvinna i det efterblivna Sverige.

Det som gjorde det största intrycket på mig den kvällen var ett nummer med en gigantisk svart kvinna som lät sig bli påsatt av en åsnehingst. Om detta pratade kocken och jag länge efteråt.”

Jag fick också veta att vi egentligen skulle ha besökt Shanghai Teater men att kön där var alltför lång, så det fick bli ett lite sämre ställe.

I den nyutkomna boken Maffian i Havanna – Historien om hur maffian tog över Kuba men kastades ut av Castros revolutionärer av T.J. English (i översättning från originalet Havana Nocturne av Margareta Norlin, Karneval Förlag 2008) sägs inget om Casino de Paris men en hel del om Shanghai Teater: ”Av alla de lokaler i Havanna där perversa sexföreställningar framfördes, var den mest ökända Shanghai Teater. Det här ärevördiga etablissemanget, som låg i Havannas kinesiska kvarter, Barrio Chino, hade funnits ända sedan början av 1930-talet.”

Maffians reakreationsplats

Den amerikanska maffian hade redan årtiondet innan börjat använda Kuba som rekreationsplats och gömställe när lagen blev för närgången. Under förbudstiden skaffades sprit – mestadels rom – och melass för alkoholtillverkning i Kuba. På den tiden leddes maffian i USA av folk från Sicilien, de så kallade Moustache Petes, folk som inte gärna gjorde affärer med utomstående. Det skulle förändras när Lucky Luciano och hans vän, den judiske gangstern Meyer Lansky såg till att utrota de gamla hierarkierna och göra maffian till ett aktiebolagsliknande konglomerat med tentakler över hela den amerikanska kontinenten.

Meyer Lansky – som är något av huvudpersonen i denna bok – var inte lika intresserad av våldsdåd som en del av sina samtida. Han kastade ögonen på den karibiska ön, såg till att via mutor stoppa ner Batista i fickan och övertyga sina maffia-kolleger om att investera hårt och mycket i Havannas möjligheter.

Nöjescentrum

Det skulle ta lite tid innan hans dröm besannades, men under de sju åren mellan 1952 och 1959, gjordes märkvärdigt stora investeringar av maffian i Havanna. på 1950-talet var staden ett verkligt hett nöjescentrum. Turister från jordens alla hörn – fast mest från det näraliggande USA – anlände för att spela bort pengar på roulette och andra spel, se påkostade shower på Tropicana, dansa till tidens bästa orkestrar, lyssna på berömda sångare som Frank Sinatra (som också tog med sig svarta maffiapengar till ön), dricka Cuba Libre och träffa prostituerade.

Lansky tycks ha varit en god psykolog. Han menade att spel och dobbel (som var förbjudet i de flesta amerikanska delstater), sex och dryckenskap var något som lockade medborgare från hans andra hemland, han kom själv ursprungligen från Polen som där och då styrdes från Moskva. Sex var verkligen viktigt, ett makalöst bra påtryckningsmedel. English påstår i boken att maffian arrangerade en sexorgie med John F. Kennedy som deltagare. Sen satt maffiamedlemmar och kikade på alltsammans genom hotellrummets genomskinliga speglar. En av dem beklagade senare att han inte filmat det han såg. Det hade varit utmärkt i utpressningssyfte.

Allt gick som på räls i många år. Maffiagrupperna tog in makalösa summor pengar och betalade frikostiga bidrag till presidenten och andra som gjorde dem tjänster.

Castro

Men i bergen, i Sierra Maestra, hade upprorsledaren Fidel Castro förskansat sig med ett fåtal män. Genom sitt PR-sinne lyckades han bli uppmärksammad, få fler anhängare och kunde börja göra revolution. Han intog Havanna på nyårsnatten 1958–59, de flesta kasinon plundrades och Batista tvingades fly landet. Liksom de flesta maffiabossar. Den här natten har skildrats alldeles utmärkt i den andra av Francis Ford Coppolas Gudfadern II.

Jag är faktiskt mycket imponerad av Maffian i Havanna. I den lyckas författaren förklara och levandegöra dåtida kubanskt samhällsliv, det perversa politiska systemet och det som fick det amerikanska gangstersyndikatet att bli så intresserat av att flytta en del av sin

t j english

verksamhet till Havanna. Den amerikanske journalisten och författaren T. J. English (som specialiserat sig på att skriva dokumentära böcker om brott) har intervjuat överlevande mafiosi, deras underhuggare, revolutionärer, småskurkar och prostituerade vid sidan av alla studier av böcker och dokument.

Maffian överlevde fram till mitten av 1990-talet. Om denna slutepok har jag själv berättat i boken Maffia. En brottsorganisation från födelse till fall (MMG Books 2005).

Meyer Lansky själv överlevde till den 15 januari 1983, då han 82 år gammal dog i cancer på ett sjukhus i Miami, Florida. I yngre år hade han gjort allt för att hålla en låg profil, men mot slutet av livet blev hans tillvaro en mediecirkus.

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22