SNÖVIT SKA DÖ

Jan 18th, 2016 | By | Category: 2016-01 jan, Recension

Omslag till Snövit ska döAv Nele Neuhaus
Schneewitchen muss sterben, 2010
Översatt av Christine Bredenkamp
Albert Bonniers Förlag, 2015
ISBN 978-91-0-015235-2, 437 sidor

Det här är något av en tröstebok för alla förhoppningsfulla egenutgivare. Nele Neuhaus gav ut sina tre första romaner på eget förlag och hennes framgångar gjorde att ett stort bokförlag tog sig an henne. Den fjärde romanen om kriminalpoliserna Pia Kirchhoff och Oliver Bodenstein, Snövit ska dö, blev Neuhaus stora genombrott i Tyskland. Nu har hon skrivit åtta romaner, fått ut sina böcker i 25 länder och har sålt över 5 miljoner böcker enbart i Tyskland.

Snövit ska dö är hennes första bok på svenska och det är faktiskt upplyftande att läsa om europeiska kriminalpoliser som inte har engelska som modersmål. Handlingen utspelar sig i den lilla byn Altenhain utanför Frankfurt am Main dit Tobias Sartorius återvänder efter att ha avtjänat ett tio år långt fängelsestraff för morden på två flickor. Men återkomsten till föräldrahemmet blir inte lätt. Vreden mot honom är märkbar, inte minst för att flickornas kroppar aldrig återfunnits, och när 17-åriga Amelie försvinner trycks alla spår leda mot Tobias. I alla fall vill byborna tolka det så.

De utredande poliserna Pia Kirchhoff och Oliver von Bodenstein är ett sympatiskt par som en regnig dag på senhösten kallas till ett fall där några byggarbetare upptäckt skelettet efter en ung flicka på en gammal övergiven militärflygplats. De hinner knappt börja sin utredning innan en kvinna blir nedknuffad från en gångbro vid motorvägen en bit bort. De hittar spår som tyder på att fallen hör ihop och leder dem tio år bakåt i tiden till morden på de båda flickorna i Altenhain. Där finner de att Tobias dömdes trots tvivelaktig bevisföring och mot sitt nekande. Men underligt är det att kvinnan som föll från bron har kopplingar till honom. Tydligt är att byborna är emot den unge mannen, stämningen är hätsk och polisernas frågor besvaras undanglidande, om alls. Och vad den försvunna Amelie beträffar har de sin uppfattning klar.

Neuhaus skriver tankeväckande, spännande och klart även om det finns partier där den tyska grundligheten blir irriterande påtaglig. Men hennes beskrivning av känslor och ansvar för nära och kära är igenkännbar samtidigt som hon skapar förståelse även för de människor som bevakar sina och sitt lilla samhälles intressen. Beskrivningarna av människor och miljö är som tagna ur en gammal melodram, snarare än ur en kontemporär kriminalroman, och det säger jag som en komplimang.

BJÖRN ENMAN

Nele Neuhaus

Nele Neuhaus. Foto Gabi Gerster

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22