SLUTET PÅ KEDJAN

May 5th, 2014 | By | Category: 2014-05 maj, Recension

Omslag till Slutet på kedjanAv Fredrik T Olsson
Wahlström & Widstrand, 2014
ISBN 978-91-46-22466, inb, 505 sidor

Jag har några problem med den här boken, och recensionen. Det första är helt enkelt det vanliga när det gäller spänningsromaner: man får inte berätta för mycket, när just spänningen är det väsentliga. Det andra problemet är hur berättelsen fortskrider.

Starten är enkel: en exhustru oroas över sin man. Mycket riktigt, han har försökt ta livet av sig. När han befinner sig på sjukhuset, och lever, så försvinner han. Exhustrun inser när hon besöker mannens lägenhet att hans försvinnande är andras verk, inte hans eget. Allt i hans arbetsrum är borta, utom sådant som han absolut skulle ha tagit med sig om han valt att själv ge sig iväg.

Mannen var tidigare en av Sveriges bästa kryptoexperter och arbetade inom försvaret.

Polisen finner inget brottsligt, men exhustrun, chef på dagstidning, börjar gräva och tar också kontakt med en av mannens gamla arbetskamrater. Och får oroande svar.

Ett annat försvinnande, från Amsterdam, dyker upp. En ung kvinna, sumerolog och kodexpert, har lämnat sin fästman, som inte får polisens öra för att det skett något oroväckande.

Naturligtvis träffas de båda försvunna och har en egenartad uppgift framför sig, och här går det inte att berätta mer (och det är mycket, mycket mer). Det handlar (förstås) om Den Stora Katastrofen, mänsklighetens undergång.

Det andra problemet tror jag beror på att författaren, vars debut som romanförfattare detta är, är en mycket driven skribent som ägnat sitt yrkesliv åt att skriva manus till filmer och tv-serier, Maria Wern t ex. Det känns som om detta är ett synopsis till en tv-serie, men där manus i stället utvecklades till en roman.

Förstås går det att göra tv- eller filmmanus utifrån boken, och förlaget meddelar på baksidan att Warner Bros köpt rättigheterna. TV-serie gissar jag på, även en lång film kommer att missa mycket och fokusera för mycket på action.

Det är många, 63 stycken, mestadels ganska korta kapitel, och vi för följa de båda huvudpersonerna, deras närstående och de viktigaste av dem som ansvarat för deras bortrövande, plus några bifigurer som spelar viktiga roller i enstaka händelser. Men inte rörigt.

Det finns en del viktiga frågor. Hur mycket av hemska fakta är rätt att undanhålla men ändå begära att folk handlar utan att veta hela bilden? Hur mycket kan vi påverka komplicerade skeenden? Vad är meningen med det som händer?

Det är spännande, som det ska vara, men så tätt med händelser och funderingar att det inte blev en bladvändare, trots att alla ingredienser för en sådan finns. Stundtals hade jag motstånd mot att fortsätta läsa, inte för att det var dåligt utan för att det var svårt att ta in konsekvenserna av vad jag läst.

Visst finns det på ett antal avsnitt för många ord. Har skrivglädjen fått manusförfattaren att blomma ut mer än han kunnat i andra skrivsammanhang?  Och det är mycket beskrivet, både det yttre och vad som händer i personernas inre, mer än gestaltat. Men det får väl bli skådespelarnas sak.

Och vi struntar i en del osannolika delar (som jag inte heller kan nämna utan att förta spänningen). Det är bara marginalanteckningar i denna fullfjädrade spänningsroman.

LEIF-RUNE STRANDELL

Fredrik T Olsson

Fredrik T Olsson. Foto Caroline Andersson/Bonnierförlagen

Taggar: , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22