SLUTET Hitlers Tyskland 1944–1945

Nov 26th, 2012 | By | Category: 2012-11 nov, Recension

Omslag till SlutetAv Ian Kershaw
The End. Hitler’s Germany 1944–1945, 2011
Översatt av Thomas Engström
Albert Bonniers Förlag 2012
ISBN 978-91-0-012635-3, 620 sid

Den brittiske historieprofessorn Ian Kershaw, känd inte minst för sin stora biografi över Adolf Hitler, tar i detta verk om slutfasen i det nazistiska Tyskland upp frågan om varför tyskarna kämpade vidare till det bittra slutet trots att det stod klart att det som återstod var undergång och kapitulation. Han tar ett slags avstamp i 20 juliattentatet 1944 när överste Graf (greve) Claus Schenk von Stauffenberg placerade en bomb i kartrummet i der Führers krigshögkvarter Wolfsschanze (Varglyan) i Ostpreussen och fortsätter redogörelsen fram till den 9 maj 1945 när sammanbrottet kom och kapitulationen undertecknades.

Ian KershawKershaw beskriver skeendet de sista tio månaderna av nazistiskt styre ur ett tyskt perspektiv och förklarar den envisa hållningen mera med de tyska höjdarnas fanatism. Till sist trodde de själva på sin propaganda som förklarade att de allierade skulle utkräva en fruktansvärd hämnd om landet gav upp. Det hade funnits motståndsfickor inom Tyskland men dessa kvästes av det utstuderade och genomorganiserade terrorsystem som byggts upp genom åren. Någon möjlighet att göra uppror, så som italienarna gjort mot Mussolini, fanns inte i Tyskland. Härskarstrukturen var alltför cementerad. Och de oerhört grymma straff som utmättes mot dem som deltog i 20 juliattentatet skrämde också. Bomben i Varglyan gjorde att partisystemet stramades till ytterligare, de inblandade sköts och hängdes, officerskåren utsattes för hårdför utrensning och alla ledande ämbeten i riket besattes med personer som var ytterst trogna mot det nazistiska tankegodset. Terrorn mot medborgarna förstärktes.

Eftersom kretsen kring Hitler (herrar Goebbels, Himmler, Bormann och Speer med flera) visste att de efter en förlust skulle få svara för sina gärningar, hade de inget att förlora på att förlänga kriget. De allierade krävde villkorslös kapitulation och man visste vad det betydde, alltså fortsattes kampen. Fast den slutsatsen ställer sig Kershaw tvivlande till, eftersom det var en formulering som knappast spelade någon roll för militärledningen. Störste boven i det fortsatta krigen var enligt författaren Albert Speer som med effektivitet och kraft såg till att Tyskland kunde fortsätta att producera krigsmaterial ända fram till de sista dagarna. Han var en krigsförbrytare som borde ha blivit hängd efter Nürnbergrättegången, enligt Kershaw.

Härskarstrukturen var också mycket speciell. Hitler hade all makt i sina händer, en särställning genom den myt som skapats kring honom. Om Hitler (som var synonymt med Tyskland) gick under måste tyska folket göra detsamma eftersom de svikit honom. Han var visserligen inte lika uppskattad längre och många hade tappat förtroendet för ledaren, som vid det här laget var ett vrak utan förståelse för verkligheten. Ändå var det han som bestämde.

Och militären lydde order enligt god preussisk tradition, de visste sin plikt och hade avlagt en ed mot den högste befälhavaren, i krigets inledning kallad Gröfaz (Größter Feldherr aller Zeiten – tidernas störste fältherre).

Den fältherren såg till att Tyskland blev bombat sönder och samman, hamnade i ett skruvstäd mellan allierade arméer, och när de sovjetiska trupperna härjade som bäst i huvudstaden Berlin tog den nygifte Adolf Hitler sitt liv i Führerbunkern den 30 april 1945.

Kershaws bok är inlevelsefull, faktaspäckad och faktiskt lättläst. Det är en brutal skildring av ett rike som måste besegras för att en ny tysk stad skulle kunna stiga upp ur elden som Fågel Fenix.

Behövs ännu en bok om andra världskriget, är inte den tiden redan söndertröskad? Ja, kanske behöver Tredje Rikets maktstrukturer och militära attityder förklaras på ett begripligt sätt. Det har Ian Kershaw lyckats med.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22