SLAKTAREN I HIGHGATE

Aug 11th, 2017 | By | Category: 2017-08 aug, Recension

Omslag till Slaktaren i HighgateAv Tony Parsons
The Slaughter Man, 2015
Översatt av Gabriet Setterborg
Bokfabriken, 2017
ISBN 978-91-76293-94-2, 319 sidor

Redan när jag anmälde Parsons förra kriminalroman Murder Bag (2014) på svenska konstaterade jag att han är osedvanligt skicklig när det gäller att gestalta människor. Denne uppburne författare och tidigare musikskribent på New Musical Express är inte ovan vid att ligga högt på diverse bestsellerlistor för sina dramatiska skildringar av familjeliv, inte heller för litterära priser (han har fått British Book Of The Year Award) eller framgångar på främmande språk (han lär vara översatt till närmare 40 sådana). Detta är bevars ingen nackdel när han börjat skriva kriminalromaner. Dessutom är han sparsmakad. Detta är ingen tegelsten utan en lättburen roman på lite över 300 sidor. Det tackar man särskilt för.

Tony ParsonsNu har kriminalassistenten Max Wolfe blivit lite varmare i kläderna på jobbet på New Scotland Yard som på nyårsafton fått ett brutalt familjemord på halsen. Alla i den välbevakade villan i Hampstead i norra London har slaktats, utom yngsta barnet som försvunnit, med hjälp av en bultpistol, ett vapen som just brukar användas av slaktare. Brottsplatsen är blodig och hemsk att skåda men det är kidnappningen av barnet som oroar poliserna mest. Rikslarm utfärdas i sökandet. Man förvånas också över att de döda inte är några vanliga medborgare, båda föräldrarna är idrottsmän med olympiska meriter. Under resans gång får den mycket mänskligt framställda  polisgruppen fram massor av ledtrådar men det mesta utmynnar i intet.

Till sist riktas misstankarna mot en tidigare seriemördare som gått under namnet Slaktaren. Wolfe tar en ny vända till Rum 101 i myndighetens svarta museum över ökända mördare där det finns en hörna tillägnad den misstänkte och andra mångmördare. Det visar sig att mördaren Peter Nawkins som tillhör resandefolket (Wolfe är inte mer PK än att han kallar dem zigenare) är på fri fot efter att ha avtjänat sitt straff för brotten som begicks för trettio år sedan. Han är till åren kommen och dessutom dödssjuk.

Möjligheten finns att mordet begåtts av en copycat.

Att finna pojken blir en kamp mot klockan och Parsons spinner sin yarn på ett mycket fantasifullt sätt med familjers djupt bevarade mörka hemligheter som en bärande ingrediens.

Parsons har skrivit en alldeles utmärkt och kontrastrik thriller med tvära kast och oväntade avslöjanden som håller ända fram till det storslagna slutet. Intrigen är lysande men det är personerna som bär historien och gör den extra intressant.  Poliserna är inga superhjältar utan människor som känns tillverkade av kött och blod.

Tony Parsons mest kända bok är ingen deckare utan en roman vid namn Mannen och pojken.

PER MAGNUSSON

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22