SKUGGANS SPEL

Aug 8th, 2010 | By | Category: 2010-3, Recension

Omslag till Skuggans spel Lars Rambe
Cosy Crime 2010

Det har slumpat sig så att jag parallelläst Lars Keplers Paganinikontraktet och Skuggans spel. Det finns flera likheter. Båda är uppföljare till deckardebuter, båda vimlar av personer, båda innehåller mycket våld och action, båda är huvudsakligen thrillers men med en del oklarheter som ska redas ut mot slutet.

Men Rambes småstadsmiljö vinner mot Keplers Stockholm.

Det flyter, läsaren tror sig veta vad som gäller men så kommer oväntade vändningar, det är korta kapitel med nya infallsvinklar och huvudagerande.

Lars RambeI sin debut var det en historisk gåta i Strängnäsmiljö, nu är det nutid, jazzfestival och Mariefred, och mycket lite tillbakablickande.

Kepler tar upp en viktig fråga: svensk vapenexport. Rambe nöjer sig med lokal maffia, dock med internationella förgreningar.

Alla kriminella är inte hel igenom onda, alla ”goda” har mindre ädla sidor. Det är skönt. För även om händelserna i Mariefred (bankrån, rymningar, mord) inte i första hand ska ses som inlägg i kriminalvårds- och polisdebatten så finns det gråzoner. Och framför allt: det är spännande.

Jag ser med spänning fram mot nästa bok. Kan Lars Rambe utvinna mer spänning ur småstäderna runt Mälaren?

LEIF-RUNE STRANDELL

_______________

Den här boken såg jag på vårt förträffliga bibliotek, bläddrade i den och såg redan på första sidan ”Marvikssjöarna”. Några av de många sjöar Sörmlandsleden passerar. Just här går leden högt uppe på ett berg och vandraren kan njuta av sjön och skogarna ur fågelperspektiv. I boken är vi nere på sjön i sällskap med ett par paddlare. Även i fortsättningen utspelas delar av handlingen ute i Sörmlandsskogarna. Skottvångs gruva och småvägarna där omkring blir bakgrund för historien.

En brottsling lyckas fly från ett fängelse. Jakten på honom är en av trådarna. En annan är ett bankrån i Mariefred. Fullt pådrag av polisen, som dessutom har en jazzfestival att övervaka.

Ingen brist på spänningsskapande inslag, alltså. Skottlossning blir det, först tyckte jag att det var lite för mycket av det (vi rör oss ju ändå i Sverige!) Men så erinrade jag mig vad som hänt  i vår folkhemsidyll, i Malexander och vid Stureplan t.ex. och insåg att det här skulle kunna inträffa.

Handlingen löper på i högt tempo. Vissa scener är väldigt visuella, som om Rambe är influerad av filmens berättarteknik.

Som så ofta störs jag av att boken känns lite överlastad; dagens författare nöjer sig inte med att berätta en historia utan spinner på flera trådar parallellt.

Till förtjänsterna hör ett ”Persongalleri”.

Huvudintrycket är positivt, mina anmärkningar till trots.

BENGT HEURLIN

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22