SKRIK

Sep 19th, 2009 | By | Category: 1995-2, Recension

av Fredrik Skagen
Cappelen 1994

En ny och annorlunda Skagen heter det i förhandsmeddelandena om ”Skrik”. Efter att ha följt Fredrik Skagens författarskap genom cirka 25 år, och efter att ha läst denna rykande färska, kan jag säga: Jag håller bara delvis med. Detta är samma Skagen som varit här hela tiden. Men det finns en skillnad mellan ”Skrik” och hans tidigare böcker nu kastar han sig ut helt och hållet, tidigare har det varit metodiskt inpackat: Varningen om något som håller på att gå fruktansvärt snett.

Handlingen i ”Skrik” ligger en bit i framtiden. Inte långt fram – kanske år 2005 eller däromkring, inte längre fram än att man känner igen sig och tänker: Dags dato plus tio år, så är vi där. Summan av detta lilla räknestycke är inget trevligt svar.

Fredrik Skagen har skrivit en bok om ett stationssamhälle. Det kunde ha varit vilket som helst, var som helst i Norge. Det kunde ha varit mitt eget det där Vår Herre lät mig födas och vars öde jag följt i snart femtio år, de sista åren med allt mindre glädje. En gång var det tåg som kom och tåg som gick, där var handel och liv, papperspåsar och hästgödsel och blida människor i arbete. Där fanns människor som talade med varandra, hade tid med varandra. Så kom bilarna, men även med dem var det ett trevligt samhälle. Men en dag fanns så många bilar att de inte fick plats på den smala gamla vägen längre. Vägarna blev bredare och finare, människorna hade inte tid med livet längre.

”Skrik” är historien om Ferdinand Krogh och hans bensinstation. Krogh är på konkursens rand eftersom stationen hamnade på fel sida om motorvägen.

Han får chans att ordna upp ekonomin tack vare en kupp (som han själv inte deltar i) men allt blir inte som han tänkt.

Fredrik Skagen har genom åren skrivit en rad utmärkta spänningsromaner. Han är mästare på att lura läsaren, trots alla spelregelmässigt utlagda spår. Med ”Skrik” lurar han läsaren mer än någonsin: boken har allt en kriminalroman skall ha. Men primärt är den något annat. Den är historien om ett döende stationssamhälle, om en motorväg, om milda vintrar och mystisk sjukdom, om spelgalenskap och mammutvaruhus med försäljningsknep som alla går på, om ekonomiska fram steg och om ekologi. En bok om ett stationssamhälle som handlar om vårt klot, om vad vi gör med det och med oss själva.

Fredrik Skagen, du lurade mig. Inte förrän jag läst sista sidans sista rad hörde jag skriket. Det var ingen skön upplevelse, men en jag behövde.

ODD MAGNAR SYVERSEN



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22