SJUKVAKTERSKAN. 1857 – året då koleran drabbade Mörrum

Jan 28th, 2016 | By | Category: 2016-01 jan, Recension

Omslag till SjukvakterskanAv Gudrun Winfridsson
Norrbagge förlag, 2015
ISBN 9789163386039, 175 sidor

Koleran kom till Sverige en bit in på 1800-talet och dröjde sig kvar under många år, med återkommande utbrott på olika platser. Rädslan för den livsfarliga och svårförståeliga sjukdomen var stor och ingen kunde vara säker på hur man skulle skydda sig. Var det lukterna som spred smittan? Eller var det omogen frukt? Vad skulle man göra med de dödas kroppar – gick det att ta i dem?

Johan Olof Wallin ska ha skrivit den suggestiva dikten ”Dödens ängel” efter ha sett kolerans härjningar i Stockholm, men så många skildringar av sjukdomen och dess inverkan på livet i det gamla Sverige finns det konstigt nog inte. Uppenbarligen drog sig författare för att romantisera eller dramatisera kolerans nyckfulla och förödande närvaro.

När Gudrun Winfridsson tar sig an ämnet är det med en särskild vinkel. Hon utgår från ett beslut av sundhetsnämnden i Blekinge i mitten av 1800-talet om att utse åtta sjukvakterskor i Mörrum som skulle sköta de kolerasjuka mot en modest ersättning. Sex av de utsedda var pigor, de övriga två änkor. Det är dessa fattiga kvinnor, som med risk för eget liv skulle ta sig an vården om de sjuka, som Winfridsson vill ge röst och närvaro i historien.

Huvudperson i romanen är den 22-åriga Inga som redan varit med om att hennes man tagit sitt liv och hennes nyfödda dotter dog under samma månad. När prosten meddelar att hon utsetts till sjukvakterska har hon knappast något val; utan pengar och familj i närheten får hon varva tjänstgöring i det tillfälliga sjukhus som inrättats med hembesök vid potentiella dödsbäddar. Allt medan den varma sommaren 1857 brinner ut över åkrarna och övergår i höst och vinter.

Winfridsson skriver sakligt, realistiskt och med en självklar medkänsla för de nedersta i det gamla ståndssamhället. Sjukvakterskorna blir varken offer eller hjältar. De gör så gott de kan i en svår situation, och i bästa fall kan de ge lindring och tröst genom hårt jobb och medmänsklighet. Romanen tillägnas ”alla dem som i tysthet vårdat smittsamt sjuka med risk för eget liv och hälsa”. I all sin enkelhet en av de vackraste dedikationer som jag sett på länge.

PÄR ALEXANDERSSON

Gudrun Winfridsson

Gudrun Winfridsson. Foto Georg Kristiansen

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22