SJU DAGAR KVAR ATT LEVA En berättelse om brott och dödsstraff

May 23rd, 2015 | By | Category: 2015-05 maj, Recension

Omslag till Sju dagar kvar att levaAv Carina Bergfeldt
Norstedts, 2015
ISBN 978-91-1-306696-7, 240 sidor

Det kallas dödsstraff men är väl egentligen inget annat än legaliserat statligt mord. Jag minns min upprördhet när jag läste Dödscell 2455 (Bonniers 1954) av Caryl Chessman (född 1921, död i Kaliforniens gaskammare 1960). Han hade inte ens mördat, men var inbrottstjuv och våldtäktsman, som under sina 12 år i fängelse skrev fyra böcker. Ur Dödscell 2455 minns jag särskilt meningen: Två fel kan inte bli ett rätt.

Det finns många länder som använder detta barbariska sätt att bestraffa. Enligt Amnesty dödade Kina tusen av sina fångar 2014, Iran 289, Saudiarabien 98 och Irak 61, men där finns ingen objektiv statistik så det är troligen fler som mist livet i denna äckliga ritual. I USA avrättades 35 personer samma år,

Bergfeldt och Vaughn RossEn av de medborgare som den amerikanska delstaten Texas tog livet av var 41-årige Vaughn Ross, som dömts för mord han begick 2002. Han har suttit på death row i tio år och nio månader när han talar med den svenska författaren och journalisten Carina Bergfelt veckan innan han ska dö. De sitter på varsin sida om skottsäkert glas och talar i varsin telefonlur (se bilden tv), om hans liv, hans brott och om de tankar som infinner sig när det är så kort tid kvar innan han ska gå in i den gröna dödskammaren i Huntsville i Texas, den stat som dödar flest av alla amerikanska delstater.

Hon fortsätter sin bok med berättelser om andra dödsdömda, om fängelsepersonal och deras våndor inför den korta rituella promenaden från väntcellen till dödsbritsen. En fängelsedirektör berättar om hur han fört åttionio personer till avrättning, en fängelsepastor om de hemligheter fångar berättat i väntan på sin död (några hävdade sin oskuld på dödsbritsen men hade erkänt sina brott inför pastorn).

Carina BergfeldtAlla tycks öppna sina hjärtan för henne. Det blir berättelser om kärleken mellan en kvinna och en man i dödscell och berättelser om det hat som genomsyrar en familj, anhöriga till mordoffer som bara inväntar att få sin hämnd.

Precis som vid mord och andra våldsdåd är det fler än förövare och offer som drabbas. Konsekvenserna sprider sig som ringar på vattnet, många människor berörs.

Motståndet mot dödsstraff går i vågor i USA. När något spektakulärt dåd inträffar höjs rösten: Döda den jäveln! Nu senast när den överlevande Bostonbombaren Dzhokhar Trarnajev dömdes att dö i en federal domstol. Om detta dåd rapporterade Bergfeldt 2013. Det finns många som tror att dödsstraff avskräcker från att begå brott, men statistiken visar att det begås färre mord i delstater som inte har dödsstraff.

Carina Bergfeldt, född 1980, har arbetat som lokalreporter på bland annat Skaraborgs Läns Tidning, TV4 Halland och NBN News i Newcastle, Australien och är nu reporter och kolumnist på Aftonbladet. 2012 tilldelades hon Stora Journalistpriset i kategorin Årets Berättare för sitt reportage “Dagen vi aldrig glömmer” om massakern på Utøya. År 2012 debuterade hon som författare med kriminalromanen Fadersmord.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22