SJÖJUNGFRUN

Apr 29th, 2009 | By | Category: 2009-2, Recension

Omslag till Sjöjungfrun

Av Camilla Läckberg
Inläst av Katarina Everlöf (13 CD, 14 tim 40 min)
Bonnier Audio 2008

Läckberg jobbar på. Efter fyra, snart fem år på parnassen har nu roman nummer sex om paret Erica Falck och Patrik Hedström kommit ut både som pappersbok och talbok. Den heter Sjöjungfrun och av de båda utgåvorna håller jag talboken som bäst. Det beror helt och hållet på Katarina Ewerlöf som lyckas få fram nyanser och dramatik som låg väl dolda bland bokstäver på boksidorna.

Camilla Läckberg

Till  och med trivialiteter som misslyckade  blöjbyten, besvär med nersmetade byxor och kaffebryggning får något slags innehåll i Everlövs uppläsning.

Här har Ericas befruktning resulterat i tvillingar som sparkar i hennes överdimensionerade mage. Ändå har hon det bra jämfört med vissa andra kvinnor: en blir änka, en får cancer och dör och en är bedragen av sin streber till man.

Patrik försöker hjälpa till, som den gode make han måste vara i den hör serien, men han måste ju också sköta jobbet på polisstationen tillsammans med schyssta kolleger och en sömnigt ineffektiv chef.

Efter en lång inledning där Läckberg fokuserar på de mest aviga sidorna av kommersiell bokutgivning kommer hon fram till den kriminalintrig som måste finnas i en roman som marknadsförs som deckare. Och den är inte dum. Fyra män i samma jämnåriga umgängeskrets i Fjällbacka får anonyma brev och man förstår snabbt att orsaken ligger långt tillbaka i tiden. Så småningom (nå, rätt så klart) börjar man fatta vad som ska hända, däremot inte vem som är skuld till händelseförloppet. Här döljer Läckberg ledtrådarna väl, ibland så att man märker hur hon gör det och blir lite gramsen.

Själva kriminalintrigen är cirka en femtedel av texten, resten är den patenterade Läckbergberättelsen om människorna i Fjällbacka som för det mesta får slita med små och större kontroverser. Men, som sagt, Ewerlöfs inläsning får även dessa att verka dramatiska.

Fast en sak hänger jag upp mig på: en död person återkommer och skildras som berättare som om han fortfarande levde, andades och hade snudd på mänskliga känslor.

Och upplösningarna … tja, osannolika är väl det ord som ligger närmast till hands.

Det verkar förresten gå åt pipan för Patrik, men det löser sig väl i någon av de femtioelva kommande böckerna.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22