SJÄLLÖS en bok om Alexia Tarabotti : [en roman om vampyrer, varulvar och parasoll]

Jul 3rd, 2012 | By | Category: 2012-07 juli, Recension

Omslag till SjällösAv Gail Carriger
Serie: Parasollprotektoratet ; 1
Soulless 2009
Översättning Lena Karlin
Styxx fantasy 2012
ISBN 978-91-7355-227-1, inb, 364 sid

Själlös är den första delen i serien om den märkliga unga kvinnan Alexia Tarrabotti. Hon är halvitalienska, kurvig och frispråkig – så oengelsk i en typisk engelsk viktoriansk miljö. Hon är en sorts suffragett som gärna använder sitt paraply som ett vapen. Dock saknar Alexia en viktig mänsklig egenskap – en själ, därav romanens namn ”Soulless”. Detta gör Miss Tarrabotti extra stark och farlig för de odödliga – frispråkig och själlös, ve och fasa.

Ni kanske tror att den viktorianska eran var tillknäppt och tråkig. För Gail och hennes hjältinna innebär eran nya idéer, ny teknik – samt tro om att det mesta gick att uppfinna, utforska och producera för att göra människan djärvare, starkare, ondare och friskare. Det är en tid som är fylld av luftskepp, vampyrer, ångmaskiner, räknesnurror, tokiga uppfinnare, goggles, romantik och krinoliner. Genren som tar sin utgångspunkt i 1800-talets senare hälft och använder sig av alla dessa nämnda företeelser heter ”steampunk”.

Gail CarrigerGail skriver med glimt i ögat och använder sig mycket av vad vi kallar engelsk humor a la P.G. Wodehouse. En prestation för en amerikansk författare (jag vet att hennes mor är britt) och en riktig utmaning för en svensk översättare. (Lena Karlin gör ett strålande jobb och fångar vartenda skämt och nyans i berättelsen.) I boken målar Carriger upp en bild av Storbritannien där spänningen växer mellan aristokratiska och borgerliga idealer och konflikter uppstår mellan synliga och osynliga makthierarkier. Dold makt utövas av vampyrer och varulvar som har ett skuggkabinett i Drottningens tjänst.

Boken börjar med att Alexia blir anfallen av en vampyr. Sedan möts de, dricker te, hemlighetsfullt skvallras och flirtas det på ett gemytligt sätt i ca 200 sidor. Det är en trevlig läsning men en lång färdsträcka, massor av tedrickande blir det. Jag skulle kalla dessa avsnitt för surrealistisk ”comedy of manners” i Thackerays anda. Precis när man börjar undra var berättelsen är på väg så börjar det hända saker. Plötsligt blir det explosiv ”action” i Guy Ritchie-stil (regissören till senaste Sherlock Holmes filmen). Det blir mycket spänning, slagsmål och romantik av ovanlig karaktär med inslag av viktoriansk estetik. Men Gail Carrigers berättelse går så mycket längre än den viktorianska smaken tillåter!

Gail lyckas fördjupa vår kunskap om en värld som flytt men som fotfarande fascinerar många av oss på ett lekfullt och underhållande sätt. Det är kul att jämföra boken med andra alster om superhjältar och vampyrer. Hjältarna i böcker och serier har övernaturliga förmågor, till exempel superkrafter som flygförmåga, övernaturlig styrka, förstärkta sinnen, förmåga att skjuta energistrålar, osynlighet, telepati eller förmåga att läka: Superman, Harry Potter, Spindelmannen, Hulken. Den här boken introducerar oss till en ovanlig parasollbeväpnad hjältinna som saknar superkrafter helt och hållet. Författarens nydanande grepp är att göra ”avsaknad av en egenskap” till kvinnans styrka. Denna lek med genren och schabloner gör boken mycket njutbar. Jag ser fram mot att läsa fortsättningen som än så länge bara kan avnjutas på engelska.

ANDRÉ LOUTCHKO

PS. Jag inspirerades av Synnöves Clasons artikel när jag analyserade Alexias värld (SvD 27 april 2012 ”Hela världen skakades om av 1800-talet”).

Intervju med Gail Carriger: http://www.dast.nu/artikel/steampunk-sager-gail-carriger-som-alskar-wodehouse-och-vampyrer

Taggar: , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22