SISTA NATTEN I TWISTED RIVER

Dec 31st, 2010 | By | Category: 2010-4, Recension

Omslag till Sista natten i Twisted RiverAv John Irving
Last Night in Twisted River 2009
Översättning Olov Hyllienmark
Wahlström & Widstrand 2010

John Irvings berättelse är uppdelad i sex segment tidsmässigt och lokalt. Allt börjar i ett litet sågverkssamhälle i New Hampshire på 1950-talet – Twisted River. Här möter vi de tre huvdpersonerna: kocken, Danny, hans son och Ketchum,  som är skogshuggare och timmerkarl på trakten, men som i berättelsen har en symbolisk roll av ängel, mentor, sanningssägare och moralisk kompass. Han kommer att följa de andra två på deras fortsatta resa genom livet och i stort guida dem förbi alla skär och grynnor.

Kocken, Dominic, är gift med Rosie, som också har en relation med Ketchum. När Rosie drunknar i älven, knyts de band mellan Dominic och Ketchum som bildar berättelsens bas. Båda har lovat henne att ta hand om och stödja varandra och båda håller sitt löfte.

Danny är tolv år då berättelsen börjar och gott och väl sextio då vi lämnar honom 600 sidor senare. Dominic och Danny flyr från Twisted River efter att Danny dödat en kvinna som han trodde attackerade hans pappa. Jane var flickvän till den brutala och debila polisen på trakten, Benny, och Dominic inser att de kommer att bli dräpta om de stannar i Twisted River.

Därifrån får vi följa dem i deras nya liv – pappa arbetar på restaurang och Danny blir författare. Och Ketchum är deras ständiga följeslagare, ibland fysiskt närvarande, men oftast per telefon eller fax, oförtröttlig i att värna deras säkerhet och deras intressen. Paret flyr från den ena orten till den andra, jobb och relationer till kvinnor avlöser varandra i en aldrig sinande ström. Danny, som allteftersom berättelsen fortskrider, stiger fram som huvudpersonen, blir en firad författare, men förlorar sin son i en skidolycka och lyckas inte binda sig i en bestående relation.

En del autentiska händelser finns med, som attacken på tvillingtornen i september 2001. Möjligen är romanen tänkt som en samtidshistoria, en exposé över det som fick USA att bli vad det är?

John Irving klarar inte riktigt av att hålla ihop alla trådarna och att ge liv åt berättelsen. Gestaltningen brister på många sätt; här har vi mer att göra med en uppräkning av händelser än ett återskapande av dem. Trots de dryga 600 sidorna får vi inte på riktigt lära känna personerna, det är anmärkningsvärt hur platta personligheterna är. Framför allt gäller detta kvinnorna, de talrika kvinnor som de tre männen har relationer med – de är schematiskt tecknade och i stort inställda på männens våglängd och bedövande redo att offra sig för männen.

Några få gånger syns sonen som en verklig person; när han som barn försöker förstå de vuxnas värld och blir rädd och förvirrad – i övrigt känns personerna märkligt otydliga och ointressanta. Inte heller som samtidsdokument fungerar romanen, eftersom här inte finns någon realism – varken inre eller yttre. Det blir inte realistiskt för att författaren nämner ett antal kända händelser som när tvillingtornen föll 2001. Den här romanen känns amerikansk i negativ mening: pratig, ytlig, ogestaltad och för lång. Får amerikanska författare betalt per ord?

KERSTIN WALL

John Irving

John Irving. Foto Everett Irving

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22