SIMISOLA

Sep 19th, 2009 | By | Category: 1995-4, Recension

Av Ruth Rendell
Simisola 1994
Översatt av Karl G. & Lilian Fredriksson
Legenda 1995

Ruth Rendell berättade en gång att hon var hjärtligt trött på sin kommissarie Wexford och mycket hellre skrev psykologiska thrillers. Men läsarna, suckade hon, de vill inte släppa Wexford.

Tyvärr har författarens leda smittat av sig på den käre huvudpersonen när han nu återkommer, trött och dyster i ett Kingsmarkham som fått den första känningen av rasmotsättningar. Möjligen hänger de samman med ett par kvinnomord.

Rendell har ibland fått kritik för sin kyliga, nästan hjärtlösa stil. Här försöker hon nu tappert hitta en något varmare ton när hon beskriver hur så kallade vanliga människor kan ha det. Men det vill sig inte, det blir bara konstlat. Dock lever Wexford tack och lov sitt eget liv och han har både hjärta och hjärna.

KERSTIN MATZ



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22