SILVERFENA

Mar 7th, 2010 | By | Category: 2006-3, Recension

Av Charlie Higson
Silverfin 2005
Översatt av Katarina Jansson
Norstedts 2006

Det var med stor spänning jag satte mig ner för att ta del av den första boken om James Bonds ungdom. Och inledningsvis gjorde den mig inte besviken, men ju mer jag kom fram i handlingen ju mer otäck tyckte jag den blev, ja, rentav lite äcklig.

Är detta läsning för ungdomar från 18 år och uppåt? Nej, inte ens för vuxna, blev min uppfattning. James Bond är elva är när handlingen tar sin början och han har just kommit till Eton på sin första skoldag. Så långt är allt bra och det som utspelas på denna så berömda skola har vi ju läst i böckerna om den vuxne James Bond, som valt att berätta valda delar från sin skoltid där. Hur duktig han var i olika idrotter mm.

Men ganska snart börjar den grymma storyn ta över och där är några av huvudpersonerna en klasskamrat till James och dennes far, som är ägare till ett stort gods i Skottland, där han utför de hemskaste av hemska experiment. Rentav osmakliga.

Och de strapatser James och en av hans nyfunna vänner upplever är för det första helt ogenomförbara och overkliga för att fånga läsarens intresse och för det andra dåligt beskrivna. Försök gå med ett nyss brutet ben eller hoppa ner från en hög höjd med ett brutet ben. Att personen ifråga sedan får benet spjälkat istället för spjälat är ju bara skrattretande. Nej, bäste Higson! Bättre får det bli i bok nummer två!

IWAN MORELIUS



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22