SIKTA MOT FRAMTIDEN FLICKOR

Mar 7th, 2010 | By | Category: 2006-3, Recension

Av Elisabet Peterzén
Sivart Förlag 2006

”Ingalill och Henrik förlovade sig på studentbalen. De stod i trädgården på Statt och hörde dansmusiken inifrån, men lyssnade mer till vattenplasket från fontänen på torget och till lövens stilla prassel. Det var nymåne.”

Det sägs att detta utspelades i Nynäshamn men för mig är det Motala, där jag tog studenten 1956. Nu fick inte jag uppleva sådan romantik som Ingalill och Henrik men miljön känns ändå rätt. Motala där lärare och kamrater mobbade mig och där jag betraktades som en idiot som aldrig skulle lyckas. Men det gavs undantag bland kamraterna. På en nutidsorientering fuskade t.ex. lektor Peterzéns söta dotter Elisabet åt mig så mycket att jag klarade mig bra och fick beröm av min svenskadjunkt. Det var en ljuspunkt i det kompakta mörkret.

Elisabet Peterzén var en rebell i den motalska ankdammen och stack till sjöss. Hon reste mycket och besökte bland annat Sudan fyra gånger – hon hade läst arabiska. Fick dottern Christina och rörde på flera sätt om i den småstadsidyll där pappa lektorn och hans hustru var betydande och ansedda personer. 1964 debuterade hon som författare med romanen Marmor och Ebenholtz och vann 1974 Forums tävling om bästa utlandsroman med Mustafa Said: En mans liv och 1985 Bra Böckers romanpristävling med Mamsell Caroline.

Hon har också skrivit ett par kriminalromaner, Sista sticket (1983) och Sista ordet (1993). Sista sticket författades under pseudonymen Katrin & Erik Skafte och gjorde stor succé i Tyskland. Sista ordet hör till undertecknads riktigt stora läsupplevelser. Här avslöjas den deckarlitterära världen på ett oerhört roligt sätt. Författarkoncernen Valhall ställer till med ett dunderparty. Massvis med kändisar är inbjudna men därtill kommer ett litet gäng författare oinbjuden. Det blir stor skandal – vad har författare att göra på ett förlagsparty?

Nu kommer Elisabet Peterzén med en härligt rebellisk roman om starka och ilskna kvinnor som inte låter sig hunsas av männen: Sikta Mot Framtiden Flickor heter den och de stora bokstäverna SMOFF som var rubrik när de tog studenten, blir namnet på en terrorgrupp de bildar. ”Sikta mot framtiden flickor” blir ”Starka Modiga Flickors Förening” eller ”Sturska Medelålders Fruntimmer” eller ”Störtförbannade Motvallskäringar” … Kanske skulle man kunna tänka sig ”Starka Modiga Förbannade Femininer”?

Tre flickor tar studenten och framtiden är ljusnande. Kan något vara mer sockersött än den här citerade scenen på Statt. Det var för att citera vidare ”så romantiskt att hjärtat kunde brista”. Men den ljusnande framtiden hade likt de nyutspruckna löven en svart undersida. Visst var Henrik den snyggaste, mest begåvade och underbaraste bland studenterna men när åren gått och han nått framgång och Ingalill inte är så ungflicksvacker längre blir mörkret kompakt. ”Så går det! Skylla sig själv Ingalill, skylla sig själv”.

Gudrun kan också skylla sig själv. Som inte legat på tillräckligt om att få jobbet hon skött åt avgående chefen i tio år. En man får givetvis det. Hur skulle man veta att hon var intresserad? Det verkade ju som hon var nöjd som det var. Förresten blev hon ogift med barn och fick veta av barnavårdsmannen att hon var en ”slampa”.

Då Magdalenas franske greve var otrogen med nya au pairen, sökte hon skilsmässa. Den beviljades på grund av barnlöshet. Väl hemma i Sverige igen blev hon arbetslös.

Den ljusnande framtiden har mörknat betänkligt för alla tre väninnorna när de beslutar att hämnas. Och det som då händer avslöjar i grund det sjuka manssamhället med dess grabbiga korruption och falskhet. En fantastisk roman är det. Välskriven, full av kvinnlig erfarenhet, mänskligt klok och inte minst förbaskat rolig! Finns det någon litterär rättvisa borde den här boken definitivt göra Elisabet Peterzén känd och berömd. Hon är en toppförfattare!

JEAN BOLINDER



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22