SEKRETERARKLUBBEN C-byråns kvinnliga agenter under Andra världskriget

Dec 28th, 2014 | By | Category: 2014-12 dec, Recension

Omslag till SekreterarklubbenAv Jan Bergman
Norstedts, 2014
ISBN 978-91-1-305289-2, 381 sidor

Stockholm var något av ett spionernas Casablanca under Andra världskriget. Här fanns visserligen ingen Rick’s Bar som i den berömda filmen med Humphrey Bogart och Ingrid Bergman men väl Restaurang Norma – Gangster-Norma – vid Stureplan. Där brukade medlemmarna i den informella Sekreterarklubben träffas, tjejer som av chefen för den så kallade C-byrån lockats att gratis eller mot ringa ersättning inhämta underrättelser åt den militära underrättelsetjänsten under de krigiska åren 1939–1945.

Det handlade inte enbart om att lyssna på skvaller utan flickorna riskerade liv och hälsa genom att ställa upp som älskarinnor, tillfälliga eller mer permanenta, åt oftast tyska officerare och diplomater som ibland hade perversa önskemål och inte tyckte att ”nej” var ett lämpligt svar på deras krav. Som ”honungsfällor” var de mycket användbara.

Jan BergmanStockholmsskildraren och dokumentärfilmaren (Guldkorn och Stockholmspärlor) Jan Bergman har skrivit en bok om dessa kvinnor och deras tid och eftersom hans mor var en i Sekreterarklubben har han haft insyn i ämnet få andra förunnat. Han kände flera av kvinnorna personligen och har intervjuat dem men han har också gått igenom de arkiv som nyligen öppnats för historisk forskning. Berättelsen om dessa ”Svalor”, ett ryskt begrepp som kom att överföras på de svenska och finska kvinnorna i gruppen, är ett intressant och avslöjande utsnitt av svensk historia, manlig chauvinism och polispolitskt manipulerande. Trots att Sverige hade haft ett långvarigt samarbete med tysk underrättelsetjänst tvekande man inte att spionera på dem – och vice versa.

Boken fungerar som ett slags dokumentär- och dagboksroman. I en mycket intressant efterskrift berättar Bergman att det mesta av de dialoger som finns mellan historiska personer bygger på vittnesuppgifter och samtalsnedteckningar. Vilket kan förklara att de ofta känns krystade, tillrättalagda och emellanåt otroliga om man inte låter sig övertygas om att en människa på 30- och 40-talet sa ”ha sex” i stället för det mer folkliga ”knulla”.
Men det är en petitess. Jag sträckläste i boken, hela tiden  med stigande intresse, om hur den världsvane kaptenen Helmuth ”Teddy” Ternberg raggade kvinnliga medarbetare till sin och Carlos Adlercreutz skapelse C-byrån. Han tog med dem till Stockholms eleganta nöjeslokaler, trakterade dem väl och fick dem att känna sig om inte älskade så dock betydelsefulla. Så kom kraven, först enkla och okomplicerade men efterhand mer krävande, påfrestande uppgifter där vissa kom att ställa deras moraliska kompass på huvudet. Det skulle dröja innan flickorna fattade att var lätta att göra sig av med, spionromantikens kanonmat.

En tös med anknytning till C-byrån utan att höra hemma i Sekreterarklubben var välkända Jane Horney. I krigets slutskede mördades hon av den danska motståndsrörelsen, beskylld för att vara ”stikker” åt tyskarna medan hon med till visshet gränsande sannolikhet var knuten till den svenska militära underrättelseverksamheten – som inte lade två strån i kors för att rädda henne trots att de hela tiden visste var hon fanns och vart hon var på väg.

Efterskriften är minst lika intressant som resten av boken. Där presenteras bokens alla gestalter med biografiska data, vilka underrättelsetjänster som spelade på den Stockholmska arenan och de krigförande ländernas olika officiella representanter.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22