SANDMANNEN

Nov 9th, 2012 | By | Category: 2012-11 nov, Recension

Omslag till SandmannenAv Lars Kepler [pseud för Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril]
Albert Bonniers 2012
ISBN 978-91-0-013016-9, 518 sid

En åksjuketablett är att rekommendera, ty här går det undan i kurvorna. Paret med pseudonymen Kepler berättar sina stories med schwung, ofta med samma teknik som serietidningsförfattare och tecknare åstadkommer sina alster. Det blir en märklig blandning av realism och otroliga överdrifter. Ibland är personerna mycket mänskliga, som när polishjälten Joona Linna saknar hustru och barn så att han nästan går sönder och ibland är de så överdrivet supermänskliga att man kan likna dem vid Beep Beep och Coyote. Våldet är ofta utstuderat brutalt. När jag läste de två första – den spännande men obehagliga Hypnotisören och den faktiskt riktigt knäppa Paganinikontraktet – kom jag på mig själv att aldrig mer vilja läsa något av pseudonymen. Fast det gick förstås inte att hålla.

Lars KeplerDen tredje, Eldvittnet, höll samma hårda tempo och nu tar Sandmannen vid där den slutade. Det är en i mitt tycke ironisk titel som alltför mycket påminner om den vaggvisebetonade låten Mr Sandman som var populär för många år sedan (Mr Sandman, bring me a dream). Här får man verkligen inte vila i frid.

Boken berättar om den ondskefulle seriemördaren Jurek Walter som sedan länge är fängslad, men en så farlig varelse att personalen på den rättspsykiatriska avdelning där han sitter inspärrad använder sig av öronproppar för att han inte ska ta sig in i deras hjärnor och börja fjärrstyra dem. Det var den mannen som låg bakom familjen Linnas tragedi.

Ett helt otroligt bygge alltså, men om man går med på ”legenden” om att mannen från sin cell kan fortsätta att iscensätta mord utanför murarna, får man några timmars kul läsning. Kul för att författarna lattjar med lättviktskulturens klichéer och personager. Joonas medhjälpare Saga Bauer är lika klipsk och snygg som FBI-agenten Clarice Starling i När lammen tystnar och motståndaren är lika smart och farlig som någonsin Hannibal Lecter.

Det blir underhållning mot en botten av förgörande ångest och starka smärtor. Allt börjar suggestivt med en svårt sjuk ung  man som hittas på en järnvägsbro i Stockholm – och visar sig vara dödförklarad sedan sju år. Han antogs vara mördad av Jurek Walter och nu måste det gamla fallet tas upp igen.

Hur det ska gå till blir en polisiär mardröm. Jurek Walter vet naturligtvis vad som ligger bakom – och var ynglingen befunnit sig i mellantiden – men mördaren törs knappt någon förhöra på grund av hans förfärande påverkan på folk. Så Saga Bauer får åta sig det riskabla uppdraget.

Kepler skriva korta, slagkraftiga kapitel, lägger ut ledtrådar och följer sidospår. De har förmågan att berätta hastigt och stressigt för att sedan lägga in vilopauser för läsaren, ge honom eller henne en chans att dra efter andan.

Det är herrans spännande men inte lika skrämmande och äcklig som jag upplevde Hypnotisören. Och med tanke på hur allt det otroliga utvecklas känns den inte lika knasig som Paganinikontraktet heller.

KARL HJELM

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22