SAGOR OM RINGAR Essäer

Jun 30th, 2010 | By | Category: 2010-3, Recension

Omslag till Sagor om ringarAv Bertil Falk
BTJ Förlag 2010

Denna ringen den skall vandra från den ena till den andra, lyder första raden i en sånglek som jag lärde mig som barn. Uppmaningen har följts av otaliga författare genom årtusendena – från Herodotos (som kanske inte ens var först) cirka 440 före vår tideräkning via de indiske poeterna Valmiki och Kàlidâsa, isländska Eddan, Richard Wagner, Boccacio, Topelius och Lagerlöf till Lönnerstrand och Carl Barks. Ringen vandrar vidare och hamnar till sist hos Bertil Falk i skånska Västra Alstad som sätter sig ner och skriver Sagor om ringar, en essäbok som är både uttömmande, lärd och inte minst rolig i sin respektlöshet.

Bertil FalkBertil Falk var en gång i tiden redaktör och utgivare av Jules Verne Magasinet, älskare av indisk mytologi, författare till både kioskböcker och ”högre” litteratur, specialist på noveller (han har gett ut samlingar av Sture Lönnerstrand, Torsten Scheutz och Arne Wingenfeldt på egna förlaget ZenZat) har gått igenom det mesta man kan finna om ringar i skrift. Många tycks tro att Tolkien var den förste, men Falk visar med all tydlighet varifrån han – och många andra – fått sin inspiration. Hans energi när det gäller litteraturforskning borde redan han gjort honom till hedersdoktor, men detta är tydligen förbehållet mecenater och statsministrar.

Sagor om ringar innehåller 31 essäer från antiken fram till våra dagar. Han berättar om sagor och myter från Hedenhös fram till dagens kriminallitteratur och science fiction. Ringar kan göra dess bärare osynliga, skyddade från ont, fixa till en ansiktslyftning om så behövs, greja lite rikedom eller sexualpartners eller se till att olyckor och förödelse inträffar. Det är så pass intressant att boken kan sträckläsas. Jag gjorde det.

Falk har tidigare gett ut essäsamlingarna Litterära solitärer, Litterära odysséer och Novellen – en översikt. Just nu arbetar han med en bok om svensk science fictions historia.

Den lär bli tjock, har han sagt.

KJELL E. GENBERG

***

Den utomordentlige kännaren av populärkultur Bertil Falk kommer nu med en utmärkt essäsamling om ringar. Ringen är en av mänsklighetens allra viktigaste symboler. Den store tänkaren C G Jung såg den runda strukturen som en viktig arketyp som ligger inbäddad i psyket på alla människor.

Kanske är detta, hur lärt det än kan tyckas, ganska självklart om man tänker efter. Den primitiva människan såg på himlen den runda solen ge liv med sina strålar, medan den likaledes runda månen kastade silverskimmer över världen om natten. Inte konstigt att man såg bägge himlakropparna som gudar. I det antika Egypten var Ra solguden – det vet alla inbitna korsordslösare.

Runt är också människans kanske viktigaste uppfinning: hjulet. En ring är rund om det inte det rör sig om en boxningsring – då är den fyrkantig. Redan på våra hällristningar finns cirklar. Arkimedes använde sig av en cirkel, när han skulle tredela vinkeln.

Förlovnings- och vigselringar sitter på vänstra handen och en gammal tanke är att eftersom hjärtat sitter på vänster sida, så går kärleksådern från hjärtat till vänstra handen. Och ringen är ju evig som äktenskapet är tänkt vara, man skall älska varandra till dess döden skiljer.

Litteraturen vimlar av ringar. I Platons Staten (ca 374 f Kr) dyker det upp en magisk ring – alla magiska ringars föregångare. Ringen gör herden Gyge osynlig. Han tar sig osedd in till en drottning och lägrar henne. Hon uppskattar detta och tillsammans dödar de kungen.

Bertil Falks genomgång av litterära ringar är full av ett fantastiskt kunnande och ger hela tiden nya litterära infallsvinklar. Så t ex får man veta att Sherlock Holmes andlige far Arthur

Conan Doyle 1890 kom med den ganska okända historien Mumiens ring.

Där berättas om en olycklig gestalt, Sosra, som i cirka 3 500 år varit på jakt efter en ring som skulle kunna befria honom från hans odödlighet. Den finns på Louvren. Där möter den arme stackars gengångaren slutligen sin efterlängtade död.

I det Löwensköldska gravvalvet vilar liket av general Bengt Löwensköld. På fingret har han en berömd ring som han fått av Karl XII. Generalen beundrar kungen omåttligt och kanske har han tagit den fula och klumpiga ringen med i graven för att ha som igenkänningstecken, om han skulle råka möta kungen på andra sidan. 1741 tar sig bonden Bård Bårdsson och hans hustru in i valvet och stjäl ringen. Detta leder till elände — det börjar med att Bårdssons gård brinner ner.

Själv hade jag inte läst Selma Lagerlöfs Löwensköldska ringen när jag mötte den i Sagor om ringar. Nu har jag njutit av den i denna sköna sommar. Kanske är detta det allra bästa med Bertil Falks ypperliga bok – den ger mängder med härliga lästips!

JEAN BOLINDER

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22