SAFARI MED DÖDEN

Jun 2nd, 2011 | By | Category: 2011-6 juni, Recension

Omslag till Safari med dödenAv Jan Mårtenson
Wahlström & Widstrand 2011
ISBN 9789146220947, Inbunden 373 sidor

Jan Mårtenson har skrivit 59 böcker och detta är den 39:e med antikhandlaren Johan Kristian Homan i huvudrollen. Homan debuterade i Helgeandsmordet redan 1973. Då kunde man läsa att han var 45 år gammal. Med en enkel matematikoperation kan man då räkna ut att han nu borde ha nått den aktningsvärda åldern av 83. Men numera skriver författaren aldrig ut hans ålder, kanske ska han likt Kalle Anka vara evig, aldrig åldras. Och han har fortfarande samma katt, siamesen Cléo de Merode. Dessutom har han en längre tid haft en flickvän, den Julia Robertsliknande polisen Francine.

Med andra ord när man läser en Homandeckare vet man vad man får. Huvudpersonen går på som vanligt i ullstrumporna. Han är egentligen lite obehaglig – extremt reaktionär, nästlar sig in överallt och anklagar andra människor för det ena och det andra. De 39 böckerna är nästan blåkopior av varandra, det är endast miljöerna som skiftar.

Denna gång är miljön Afrika. När Homan åker på safari lyfter boken. Beskrivningarna av hans safari och alla de afrikanska djuren är bokens behållning. Tyvärr blir det alltför kort. Sedan återgår boken till det invanda mönstret. Ingen tror på Homans teorier. Han löser brott med hjälp av sin katt och sin antikvitetsgranne Eric. Granntanten Ellen bakar kardemummakakor. Hauptbyråer nämns minst fem gånger. Polisvännen frossar i wienerbröd. Själv kverulerar han över allt som är nytt. Det var bättre förr. Ja allt är sig likt. En Jan Mårtensonfan blir inte besviken.

Homan får chansen att förverkliga en gammal barndomsdröm, att åka till Afrika. Han dras in i en komplicerad brottshärva som inkluderar vapenhandel, afrikanska diamanter och människoätande lejon. Med hjälp av ganska många tillfälligheter råkar han träffa alla inblandade i brottshärvan och kommer brottslingen på spåren. Mårtenson lägger ut ledtrådar till läsaren som kanske är allt för naiva, vilket gör att man tidigt utan problem vet det som polisen och Homan söker efter.

NISSE SCHERMAN

Johan Kristian Homan växte upp i en prästgård. I närheten fanns en Roll Royce, som tillhört ambassadören i Kenya. Karin Blixen hade druckit champagne i baksätet. Ernest Hemingway lånade den när han skrev Snön på Kilimanjaro. I den unge Homans fantasi for han i Rolls Roycen över savannen och såg noshörningar och lejpn. Det var då det. I Safari med döden dras Homan in i en härva av internationell vapenhandel, afrikanska blodsdiamanter och människoätande lejon.

Jan Mårtenson är väl inte spänningslitteraturens mästare när det gäller intriger. Däremot är han i sin egenskap av bildad äldre herre en särdeles trivsam underhållare. Hans ständiga vilja att föra över kulturhistoriskt stoff till läsaren är obegränsad. Hans reflektioner om livet, döden, dagens och gårdagens frågor är härligt och rakt förmedlade. Det är med välbehag man läser Mårtenson och jag undrar om inte denna bok på de här områdena är hans främsta. Sen finns det en intrig. Och så finns det kanske en mördare. I vart fall finns det ett par lik.

Det slår mig att HK Rönblom aldrig skrev deckare. Det var sociala skildringar av samhället som böckerna handlade om. Förtäckta i kriminalromanens kappa. De var mästerliga.

Jan Mårtenson skriver om konst- och kulturhistoria. Föreläsaren är förklädd till detektiv. Resultatet är detsamma för bägge. Man njuter av deras bekantskap.

LENNART HÖGMAN

Jan Mårtenson

Jan Mårtenson. Foto Cato Lein

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22