ROVFÅGLARNAS TID

Sep 10th, 2009 | By | Category: 2006-2, Recension

Av Elisabet Nemert
Forum 2005

Vi får här följa prästdottern Angelica Blake på en resa som tar henne till Frankrike mitt under revolutionen. Hon träffar under resans gång den stora kärleken, mognar från egotrippad ung kvinna till empatisk och framåt vuxen och räddar livet på sin bästa väninna. I periferin vispar den franska revolutionshistorien förbi, tätt sammanflätad med huvudpersonens. Av bokomslaget att döma har författarinnans tidigare böcker Bortom stjärnan och Den vita liljan tagits emot mycket väl av läsarna. Då jag inte läst någon av dem kan jag inte jämföra, men språket i denna bok är platt och man märker att författarinnan tidigare skrivit fackböcker. Jag kan i tankarna gå i Angelicas fotspår, ser för min inre syn husen och broarna och saknar att det inte var mer av sånt i boken. Det är en bra historia och skulle kunna vara riktigt härligt romantisk om språket varit annorlunda och Elisabet Nemert inte så kliniskt och raskt vispat över passionerna, känslorna som svallar åt både det ena och det andra hållet, utan i stället givit sig hän och frossat i dem. Några exempel på det korthuggna språket: ”Hon sålde huset och reste. Och det gick bra för henne i Paris.” ”Davids lunga frös till is. Han var slagen till stumhet. René Mique fortsatte.” ”Angelica fick veta nyheten av sin kammarjungfru. Claude själv hade inte sagt något. Full av iver spände hon för Stanny och åkte till familjen Lavigne. Där var det fullt kaos. Nyheten hade slagit ner som en bomb.” Kan man bortse från detta och rikta in så på berättelsen är den som sagt både underhållande och spännande – men det kunde tyvärr inte jag.

NIKI LOONG



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22