ROSORNAS ARV

May 4th, 2010 | By | Category: 2010-2, Recension

Omslag till Rosornas arvAv  Leila Meacham
Roses 2009
Översättning: Katarina Jansson
Wahlström & Widstrand 2010

85-åriga Mary Tolliver, som är stenrik ägare till flera stora bomullsplantager, är nära döden och berättar till sin advokats bestörtning att hon just har blivit klar med försäljningen av plantagerna och dessutom ändrat i sitt testamente. Vad har egentligen fått henne att ändra sig så snabbt?

Vi hamnar sedan hos den 16-åriga Mary. Året är 1916. Hon har precis förlorat sin pappa Vernon. I sitt testamente har han överlåtit Mary bomullsplantage som tillhört familjen Tolliver sedan de grundade staden Howtbutker i Texas i tidernas begynnelse. Som pappas duktiga flicka och förtjust i plantageskötsel blir hon överlycklig.

Hennes mamma Darla och bror Miles känner sig bittra på Vernon eftersom han har bortprioriterat dem. Familjen blir som ny. Det dryper av avsky och besvikelse i hemmet. Darla blir deprimerad och Miles drar ut i första världskriget. Staden Howtbutker är inte nådiga mot familjen och Mary är avskydd och missförstådd.

Kärleken mellan Mary och grannpojken Percy är navet i berättelsen. De är det älskande paret, de klassiska två halvorna som tillsammans blir en helhet. Percy vill inte dela henne med plantagen. För honom är den som en irriterande fluga; något som bör försvinna. Mary är järnhård. Hon skulle aldrig sälja det plantage som Vernon överlät i hennes vård. Snart får de höra talas om en förbannelse som sägs vila över plantagen. Mary väljer att inte tro på det, men där någonstans börjar det skälva. Människor i yngre generationer, som läsaren senare får följa, påverkas fatalt av Percy och Marys val.

För Mary ligger konflikten mellan henne och familj och vänner i att hon kompromisslöst sätter bomullsplantaget framför allting annat. De sätter hårt mot hårt. En kvinna borde inte ägna sig åt arbete utan åt att vara mamma och hustru, menar de och upprepar den tröttsamma ramsan. När antifeminismen står som allra högst på Texas ljusblå himmel är det svårt att inte känna sympati för Mary.

Bokens svaghet är de slarvigt genomtänkta karaktärerna. Percy är sval, saklig och stilla på ett nästan ironiskt sätt. Han är konservativ och materialiserar bilden av the strong silent type. Det är omöjligt att hålla reda på hur många gånger Marys ”förtrollande skönhet” (tjockt svart hår och smaragdgröna ögon) beskrivs. I sak är det inget fel med det. Men andra egenskaper försvinner i farten. Det går så långt att de olika karaktärerna geggas ihop och känns som en och samma person.

Boken kallas för en ”episk kärleksroman” av förlaget och är sprungen ur huvudet på 70-åriga debutanten och Texas-bon Leila Meacham. Hennes styrka är att beskriva stora känslor svidande precist och med få ord. Hon skriver dessutom en dialog precis som en god dialog bör vara. Kärnfull, självklar och levande. Den svenska översättningen av Katarina Jansson uppfattar minsta vink och flyter felfritt framåt.

I sina bästa stunder är det en storartad roman om kärlek, död och ensamhet. Leila Meacham fångar in läsaren till en vemodig atmosfär där den vill stanna. Hon lyckas förföra läsaren med en romantiserad bild av den stora kärleken. Gå dit kärleken finns. Överallt annars lurar tragedier, tycks hon mena. Det må låta simpelt, men det fungerar som en stunds verklighetsflykt.

ATHINA GOULIS

Leila Meacham. Foto Marie Langmore / Langmore Photography

Leila Meacham. Foto Marie Langmore / Langmore Photography

Taggar: , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22