RÖDVIN OCH ETT MISSTÄNKT MORD FÖR TRE GAMLA DAMER

Apr 23rd, 2018 | By | Category: 2018-04 apr, Recension

Omslag till Rödvin och ett misstänkt mord för tre gamla damerAv Minna Lindgren
Kuolema Ehtoolehdossa, 2013
Översättning Ann-Christine Relander
Norstedts, 2018
ISBN 978-91-1-307656-0, inbunden, 336 sidor

Först två invändningar och varningar: Omslagets tre damer tycks väsentligt yngre än de 90-åringar som är huvudpersoner, och omslags- och fliktexterna säger att detta är en mysdeckare. Större delen av boken har mycket lite mys, jag kan till och med tänka mig att detta är en debattbok i förklädnad för här finns mycket klagomål på privatisering av äldrevård, ambulansverksamhet och liknande.

Och ett förtydligande: de flesta mysböcker börjar ju med problem för att sluta i mys och lycka. Så sker delvis också i denna, men stora delar håller mer på med åldrandets och åldringsvårdens problem.

Detta låter som om jag inte gillar boken, men det är fel, tvärtom. För att också vara konsumentupplysare för de läsare som gillat pensionärsdeckare, inte minst de som skrivits av Catharina Ingelman-Sundberg, är denna en mer verklighetsnära skildring. Det är inte lätt med kroppen och minnet när man blir mycket gammal, och det kommer fint fram. Och man kan få nya nära vänner även i hög ålder, och också kärleken kan blomma.

Huvudpersonerna är främst de tre damerna på ett privat äldreboende, men också deras kortspelsvänner där. Senare kommer en yngre man in i bilden, han har rakat skallen, gillar motorcykel och är med i en klubb som heter något med änglar. Och han är en riktig ängel, tycker damerna (och läsaren).

Skurkarna är tidigt identifierade: chefen och den ansvariga sköterskan och hennes man, delvis också de försumliga barnen till damerna.

Vi följer främst Siiri under nästan ett år. Det börjar den tråkiga dag då de får höra att den unge kocken dött. Varför dör unga när 94-åringar inte gör det undrar hon, och tillsammans med väninnorna börjar hon misstänka mord. Men en regelrätt kriminalundersökning blir det inte, det händer så mycket annat, och konstiga saker också.

Siiri har som favoritsysselsättning att åka spårvagn runt i Helsingfors och titta på olika hus. Hon vet mycket om vilka arkitekterna var. För mig som också nyttjat spårvagnssystemet på besök är det roligt att kunna följa hennes rutter. Hon hittar också på en extra variant: man går av på en hållplats där man kan byta till annan linje och så tar man första vagn som kommer. Då får slumpen ordna resrutten.

Delar av Helsingfors beskrivs så bra att författaren skulle kunna ordna litteraturresor, då gärna med spårvagn, i Siiris spår.
Det händer alltså mycket, och det går åt mycket rödvin och en del whisky, skurkar avslöjas och polisen blandas in på flera sätt. Men förvänta dig ingen deckare. I stället en trevlig bekantskap, och man kan konstatera som huvudpersonerna gör, att man kan faktiskt få nya vänner i 90-årsåldern också.

Vänskapen med läsarna har i alla fall gjort att det på finska nu finns tre böcker med samma gamla damer. Jag hopps att förlaget vågar ge ut de två andra också, som tydligen gått bra i tiotalet länder i Europa. Författaren, född 1963, är journalist och leder tv-program om klassisk musik, och har studerat musikvetenskap på Helsingfors universitet. Hon fick idén till böckerna när hon skrev en personlig artikel om sin fars sista tid i livet, och fick det finska Stora journalistpriset för den 2009.

LEIF-RUNE STRANDELL

Minna Lindgren

Minna Lindgren. Foto Essi Markkula

Taggar: , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22