ROCKAD MED DROTTNING

Jan 17th, 2008 | By | Category: 2001-4, Recension

Av Christian Aage [pseud]
Tre Böcker 2001

Det sägs att deckarens uppgång de senaste åren beror på att läsarna vill ha berättelser. De tycker att de “riktiga” romanerna är alltför skruvade, splittrade och svårförståeliga. I stället för att bry sin hjärna med knepigheter som mest är till för att författarna vill göra sig intressanta. Ur den synvinkeln är det härligt att som kritiker kunna rekommendera en bok och säga: Se här har ni en härlig berättare, här finns en historia som kommer att fängsla er till dess den nått sista sidans sista rad
1999 dök det upp en ny deckarförfattare eller kanske var det en gammal i nya kläder. Signaturen Christian Aage debuterade med Italiensk öppning, fick goda recensioner och någon gissade på att författaren var en arg f d polis som ville hamnas egna oförrätter i bokform. Schacksyftningarna i titlarna fortsatte med Remi (Bokias julbok) och Damoffer (Tre Böcker). Dessa böcker var precis som ettan alldeles ovanligt läsvärda och jag gissade på att den begåvade berättaren var “någon av våra vanliga toppförfattare som roat sig med en deckare under pseudonym som är så klurigt uttänkt, att den måste komma först i alla kataloger!” När nu Aage återkommer med en ny schackdoftande titel Rockad med drottning (Tre Böcker) är det en berättarfullträff. Antihjälten och kriminalkommissarien Arnold Nyman har av en illasinnad överordnad förvisats till Malmö, där poliserna fryser ut honom på order uppifrån. Dessutom har han problem med en sexuellt utsvulten hyrestant som har det i deckarkretsar inte obekanta namnet Wallander. Mafioson Toomas Ostroz (presenterad i första boken) märker att han är mordhotad och flyr till Sverige, där han vill träffa Nyman, som trots att det var han som avslöjade honom, nu har en möjlighet att rädda hans liv.
Jag har för mig att först Kjell Genberg och sedan Henning Mankell skrivit om poliser som hetat Vallander eller Wallander men jag tror knappt att någon av dem författat den här boken. Det skulle i så fall vara den förste av dem som är en överraskningarnas man, men han lär knappast ha tid skriva böcker under annat namn än sitt eget så produktiv som han är. Över huvud taget är Christian Aage ingen annan lik med sin härligt rytmiska prosa, sina ständigt fascinerande nya infallsvinklar – han är unik! Om en av poliserna. Elisabeth Anderson heter det t ex: “Hon parkerade utanför Rättsmedicinska och gick in. Genast fylldes hennes näsborrar av en doft från barndomen, hon kunde se sig själv som liten flicka när pappa kom hem från jobbet på fredagskvällen och gav henne två granna tablettaskar som hette Tutti Frutti. Fast lukten härinne kom inte från godis utan från ett saneringsmedel som hete Intersaner.” Med så halsbrytande associationer laddar endast en mycket stor författare sin prosa!

JEAN BOLINDER



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22