RASPUTINS DOTTER

Apr 24th, 2014 | By | Category: 2014-04 apr, Recension

Omslag till Rasputins dotterAv Kathryn Harrison
Enchantments, 2012
Översättning Ing-Britt Björklund
Albert Bonniers Förlag, 2014
ISBN: 9789100130978, inb, 364 sidor

På bokens omslag står det ”Rasputins dotter – Den fantastiska historien om Rasputins dotter och tsarens blödarsjuke son i revolutionens Ryssland”. Jag tänker genast på Leif GW Person och hans finurliga Pinocchios näsa, som är en deckare med flera historier likt en rysk docka; ”matreska”. Där används tsarsonen Aleksej och hans sjukdom i deckarintrigen och som en underhållande sidohistoria.

Kathryn Harrison använder sig av Rasputins dotter och Tsarevitj (lilltzaren) för att berätta en annan historia. Det är korta kapitel och dagboksliknande monologer om händelser som utspelar sig huvudsakligen från första dagen på nyåret 1917 till den 17 juli 1918.

Rasputins död, februarirevolution och avrättningen av tsarfamiljen är den röda tråden som binder samman olika skrönor. Rasputins dotter Masja minns, berättar, återberättar och drömmer. Hennes ekivoka berättelser skiftar från små personliga reflektioner till återberättelser av stora historiska händelser och bjuder på många överraskningar.

”Han anlände till Moskva senare än vad som var kutym och var klädd som han brukade, som en förmögen europé i en kostym från Savile Row och ett par Ballyskor som var tillverkade på beställning eftersom djävulens fötter är så enastående smala att han inte kan ha på sig färdigtillverkade skor som fötterna skulle drunkna i.” (sid. 162)

“När djävulens kolsvarta katt, Behemot, som var lika lång som en människa, fick se all lera ställde han sig på bakbenen och började frenetiskt putsa morrhåren. Asasel… började fnittra ljudligt… Plötsligt förstod de allihop vilka upptåg djävulen hade planerat” (sid 167)

Nu tror ni att jag plötsligt citerar Bulgakovs Mästaren och Margarita? Nej, året är 1896 och författarinnan låter djävulen och hans sällskap besöka Nikolajs kröning i Moskva. Vid Nikolajs kröningsfest uppstod panik bland människomassorna, och tre tusen undersåttar trampades ihjäl. Detta togs som ett dåligt omen och därför heter kapitel ”Förebud”. Att låta djävulen planera illdåd blir en elegant hälsning till Mikael Bulgakov samt en flirt med rysk ”skrockfullhet” på en och samma gång.

Kathryn Harrison skriver så här: ”När jag … upptäckte att Grigorij Rasputin hade en dotter vars karriär som lejontämjerska slutade 1935 i Indiana, där hon blev svårt sargad av en svartbjörn… blev jag fast och var snart helt uppslukad av henne och hennes liv.” En berättelse om en cirkusflickas märkliga öde som bevittnade paradigmskifte i början av 1900-talet. En sann historia om en av många ryska utvandrare till USA. En historisk skildring och en litterär eskapad som liknar en miniatyrvärld i ett Fabergéalster. En bok att njuta av.

ANDRÉ LOUTCHKO

Kathryn Harrison

Kathryn Harrison Foto Joyce Ravid

Taggar: , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22