PRIO ETT

May 30th, 2016 | By | Category: 2016-05 maj, Recension

Omslag till Prio ettAv Emelie Schepp
Wahlström & Widstrand, 2016
ISBN 978-91-46-23027-4, 360 sidor

När Emilie Shepp från Motala gav ur sin första deckare Märkta för livet gjorde hon det på eget förlag och resultat blev över förväntan försäljningsmässigt. Detta resulterade i att stockholmsförlaget Wahlström & Widstrand tog henne under sina vingars skugga och släppte hennes andra bok Vita spår och det måste också ha gått bra, inte enbart i Sverige, för nu kommer nummer tre – Prio ett.

Schepp tillhör den grupp författare som inte undviker övervåld i sina romaner. Brutaliteten i hennes beskrivningar om de brott som skildras ligger nästan i trovärdighetens ytterkant.

En vårmorgon i Eneby i Norrköping hittas en stympad och mycket misshandlad kvinna i en lägenhet av ambulanssjukskötaren Philip Engström och ambulansens förare Sandra Gustafsson som kallats ut med högsta prioritet – alltså det Prio ett som gett romanen dess namn. Philip gör allt för att rädda kvinnan men allt går inte som han önskar. Han och Sandra är nya personer i författarens galleri men de övriga har återkommit.

Inte minst bekant är åklagaren Jana Berzelius, en fysisk stark men känslomässigt avskärmad person med ett förflutet, som när det visar sig att den kvinna som ambulanspersonalen hittat inte är det enda offret för det som verkar vara en seriemördare. Ju längre in i berättelsen författaren för oss inser vi, likt huvudpersonerna, att det inte handlar om enstaka makabra händelser. Det finns samband och den kompetenta Jana tycks vara personen som drar de rätta slutsatserna och planerar de rätta strategierna tillsammans med kriminalkommissarie Henrik Levin som framställs som något av en Medelsvensson och den tjuriga kriminalinspektören Mia Bolander. Men Schepp skriver in små brasklappar som trots allt får läsaren att undra.

Philip Engström tecknas på ett helt annat sätt, han ges ett större djup och blir därmed mer mänsklig. Men inte heller han är en helfigur som läsaren kan sätta all sin tilltro till. Schepp är lite av de subtila röda sillarnas mästare.
Vid sidan av mordutredningen tar författaren upp en diskussion om vad som kan hända när den svenska sjukvården ansträngs så hårt att bristningsgränsen är nära.

Ett gammalt motto från pulpmagasinens storhetstid i USA säger att om hjälten är en övermänniska måste huvudmotståndaren eller någon annan lika farlig vara minst lika övermänsklig. Något av detta tema finns i de händelser som kommer sig av att en person (en ärkefiende vid namn Danilo) ur hennes förflutna gör att hon inte längre kan följa regelboken. Detta mitt under jakten på mördaren som inte tycks ha några begripliga motiv för sitt handlande.

Schepp har ett driv i språket och en förmåga att skapa spänning som gör henne till en av de intressantare kriminalförfattare jag läst på senare tid. Hon kan beskriva organiserad brottslighet – som i tidigare romaner – men även sådan som härrör ur ett personligare perspektiv. Kanske kommer den förmågan ur erfarenheter från reklamvärlden, där författaren danats. Tempot stegras, kapitlen är korta, läsaren undrar ”hur ska det gå, hur ska det gå?”

Vad mer kan man begära?

ELISABETH CARLSSON

Emelie Schepp är egenutgivaren som sålde 40.000 exemplar av sin första bok Märkta för livet, som jag fortfarande tycker är hennes bästa bok. Hon har sedan fångats upp av ett etablerat förlag och tillhör nu de mer välkända kriminalförfattarna som skriver i den genre inom kategorin som lika mycket handlar om familjerelationer som brott.

Detta är hennes tredje bok och hon har i alla sina romaner lyckats skapa komplicerade och mycket spännande intriger. Flera av hennes författarkollegor skriver om personer inom rättsväsendet som inte alltid har rent mjöl i påsen. Så även Emelie Schepp. Hennes huvudperson åklagaren Jana Berzelius håller sig definitivt inte inom lagens råmärken. Hon har ett mycket mörkt förflutet som inte tål dagens ljus och hon skyddar sin historia med alla medel.

En svårt skadad kvinna hittas i Norrköping. Ett ambulansteam är först på plats och de kommer att framledes ta en stor plats i boken. Ytterligare våldsdåd av samma karaktär sker och Jana tillsammans med de två poliserna Henrik Levin och Mia Bolander söker till en början förgäves efter mördaren. De hittar inga samband mellan offren. Samtidigt får Jana ett oväntat besök i sitt hem. En person hon inte borde ha släppt in.

Med filmiskt snabba klipp kastas läsaren mellan mordgåtan och de olika personernas egna relationsberättelser. Man får följa Jana och hennes besökare, de båda poliserna och till och med ambulanspersonalen. Det blir en komplex och ibland lite förvirrande intrig som gapar över kanske lite väl mycket.

Dessutom finns här ett skurkpresens, i kursiv stil. Det vill säga mördarens egen berättelse om sitt liv och sina bevekelsegrunder insprängt i berättelsen. Jag är ganska så allergisk mot det numera.

Men Emelie Schepp är ändå skicklig på att väva spännande intriger som ofta är överraskande och alltid är nagelbitande. Hon har på allvar etablerat sig i deckargenren och hon har förtjänstfullt satt Norrköping på kartan.

NISSE SCHERMAN

Emelie Schepp

Emelie Schepp. Foto Eva Lindblad

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22