PORTRÄTT TECKNAT I KOL OCH REGN

May 6th, 2010 | By | Category: 2010-2, Recension

Omslag till Porträtt tecknat i kol och regnAv Midhat Ajanović
Portret nacrtan ugljem i kišom 2001
Översättning Alan Pejković och Per A J Andersson
Una Förlag 2009

Porträtt är den fjärde romanen av Midhat som verkar i Göteborg men har sina rötter i Bosnien. Författarens verk är starkt präglat av reminiscenser från hans ungdomsår i Sarajevo.  Romanen har en självbiografisk prägel där en åldrande man minns sin ungdom. Mannen kallas för Tecknaren och är författarens alter ego.

Den stora Konstnärinnan är Tecknarens enda kärlek. När Tecknaren tänker på sin ”Margarita” kommer alltid en fråga fram: ”skulle allt varit annorlunda om….” Skulle allt varit bättre om vi fick varandra? ”Ibland vällvilligt, ibland grymt, men undantagslöst och oåterkalligen styrs livet av slumpen” är romanens fatalistiska budskap.

Midhat Ajan AjanovicSom i den förra romanen Värstingen från Sarajevo använder sig författaren av återblickar. Hjälten minns, hjälten beskriver sin ungdom i ”Staden vid havet”. Han minns sitt första ligg, sin första fylla, den första publicerade teckningen, sitt första mord och den första och enda förälskelsen . Hjälten går igenom stora och små händelser som leder honom från att vara Tecknaren till att vara Hämnaren.

Det finns även en tråd av konspirationsteorier.  Han minns för att överleva. Ibland blir det lite tröttsamt för läsaren att följa minnenas karusell. Språket och konsten lyfter Porträtten och gör den till en spännande berättelse. Fast strängt taget är det inte riktigt en biografi, nej det är en skön skröna från Balkan och en blues om utanförskap.

Livet i Staden vid havet jämförs med livet i ”den här Staden”. I berättelser finns alltid motpoler,  nu och  då, gammal och ung. Ungdomlig vigör jämförs med åldrande och 50-årskris. Då i ”staden vid havet” kontra ”den här Staden” i nuet.  Det är parallella världar – Svedala och Bosnien men minnena väver ihop dessa motpoler. Oskuldsfullhet jämförs med tungsinthet och självömkan. Kaotiska Balkan jämförs med trygga Sverige.  I exilen träder det förflutnas vålnader fram och dem plågar berättarens liv.

Som i den förra boken har författaren använt sig av återblickar. Där minns den kriminelle hjälten sitt liv och sin uppväxt, han minns brott och krig.  Mahdins finess ligger i att han dammsuger Sarajevo i jakt på sagor och atmosfär, men levererar en poetisk berättelse om livets villkor.

Tecknaren är besatt av seriekonst och av svärtan i serierutor. Det grymmaste avsnittet i boken, som har ödesdigert inflytande på Tecknarens öde, berättas som en film- eller seriesekvens, ruta för ruta iscensatt som Film Noir. Det finn sedan en poetisk ådra i berättelsen som är mycket tilltalande och som gör att man blir nyfiken på det som berättas. Författaren har sysslat mycket med filmvetenskap och här använde han sina kunskaper på ett mycket skickligt sätt.

Romanen är en stor framgång för författaren och hans översättare. Det är en roman man tar sig igenom utan att direkt ångra Rest- Jugoslaviens kollaps och fall. Det är en bok jag vill rekommendera som sommarlektyr.

ANDRÉ LOUTCHKO

Författaren på webben: http://www.unaforlag.se/omajan.html och http://www.ajan.se/

Taggar: , , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22