POPÅRET 1967

Jan 26th, 2017 | By | Category: 2017-01 jan, Recension

Omslag till Popåret 1967Av Rolf Hammarlund och Peter Torsén
Vaktel Förlag, 2016
ISBN 978-91982180-4-6, 254 sidor

Det här blir ingen recension av traditionellt snitt. Som popbandsmanager och PR-knutte för 50 år sedan befann jag mitt i smeten, skrev pressreleaser för Beatles svenska skivbolag, blev chefredaktör för musik- och svallertidningarna Idolnytt och Press Stopp och hade riktigt roligt. Vietnamkriget rasade och De förenade FNL-grupperna demonstrerade ofta i Stockholm till popgruppernas ilska. Gator spärrades av och var demonstranternas led långa riskerade musikerna att inte hinna fram till jobben i tid, med gageavdrag som följd. Föga anade jag att den politiska proggmusiken året efter skulle infiltrera Musiksverige och förklara managers som bölder på musikerkroppen. Det fick mig att söka andra försörjningsmedel.

Rolf HammarlundPeter TorsénMen 1967 var lite speciellt, kanske till och med det bästa någonsin som författarna Rolf Hammarlund (bilden till vänster på ett foto från 1971) och Peter Torsén påstår och sedan gör sitt bästa för att bevisa i denna praktfulla A-4-stora bok, helt i färg. Det var året då Beatles släppte sitt storverk Sgt Pepper’s Lonely Hearts Club Band och Jimi Hendrix kom med sitt första album. För mig kändes Hendrix viktigare för efter en av hans spelningar i Stockholm satt jag med honom och hinkade öl i källarvalven på Club Entill, Hornsgatan 62. Samma år kom Pink Floyd ut med sin första LP och den 10 september såg och hörde jag dem på Gyllene Cirkeln. De hade rykte om sig att vara ett psykedeliskt band men det pykedeliska som utspelades på ett lakan bakom scenen såg mest ut att komma från en lavalampa.

Mycket nytt kom men det fanns också gammalt som tog slut. Jag jobbade bland andra med Lenne & The Lee Kings och fanns naturligtvis på plats när de som sista band söndagen den 23 april spelade på Nalen den kväll detta legendariska danspalats gjorde sorti från Nöjessverige. Efter spelningen tog Lenne Broberg fram en yxa och började hugga sönder scenen. Jag norpade en av flisorna som lär finnas undanstoppad någonstans i min kåk.

Expressens Peter Himmelstrand (som skrev Håll dig till höger, Svensson, låten som skulle hjälpa svenskarna att byta sida på vägen klockan 05.00 söndagen den 3 september 1967) och jag satt med i juryn som valde låtar till den LP-skiva som blev resultatet av den i boken nämnda popbandstävlingen Zing-Toppen. En kväll på Nalen kom Lenne dit tillsammans med en kille jag tyckte mig känna igen. Han presenterades för mig som Micky Dolenz, trumslagare och sångare i den amerikanska gruppen The Monkees, känd från TV i snart sagt hela världen just då. Det visade sig vara en trevlig snubbe.

1967, medan det ännu fanns liv i Nalen, uppträdde Walker Brothers där. Denna vokala musikgrupp slog igenom stort med låten The Sun Ain’t Gonna Shine Anymore och inkvarterades på lyxiga Hotell Foresta på Lidingö där jag fick en lång pratstund med Scott Walker. Han hette egentligen Engel men både han och nu avlidne John Maus tog Walker som professionellt efternamn. Det mötet finns förevigat av fotografen Lars-Åke ”Skuggan” Thuresson, just nu aktuell med den storslagna fotoboken Ikoner.

Om de upplevelser jag delade med många andra berättas i Popåret 1967. Mängder av artister och band liksom deras skivor beskrivs, bilderna, tidningsklippen är många och även andra nöjesföreteelser (som till exempel film och TV) får vara med på de färgglada sidorna.

Författarna är radio- och TV-människor. De jobbade första gången ihop på Radio Sörmland. Nu försörjer sig Peter Torsén bland annat som musiker och komiker medan Rolf Hammarlund är känd bland musiknostalgiker som den som gjorde TV-serien Sixties.

Och med den stora boken Popåret 1967 åstadkom det en riktig minnesbeta för min del!

KJELL E. GENBERG

Genberg och Scott Walker

Genberg och Scott Walker. Foto Skuggan Thuresson

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22