POLITIK OCH PASSION Svenska kungliga äktenskap under 600 år

Jun 15th, 2015 | By | Category: 2015-06 juni, Recension

Omslag till Politik och passionAv Henric Bagerius och Louise Berglund (red), Karin Tegenborg Falkdalen, Fabian Persson, Avigail Rotbain, Kristina Widestedt samt Mattias Frihammar
Natur och Kultur, 2015
ISBN 978-91-27-14282-4, 331 sidor

Kungliga bröllop och andra kungliga ceremonier har duggat ganska tätt på sista tiden och om man jämför med ”gamla tider” har de blivit mer veckotidningsanpassade Askunge-sagor än de bröllop mellan blåblodiga kungligheter som tidigare vigdes i grandios pompa och ståt. Bröllopets samhälleliga funktion finns fortfarande kvar men den politiska innebörden har förskjutits. Tidigare skulle en Westling eller Hellqvist knappast varit välkomna som nya invånare i de kungliga slotten.

Förr var bröllop mellan kungligheter en sak för staten mer än för personerna ifråga. Det gällde att skapa allianser mellan släkter, länder och maktcentra. De blev modeller för samhällets organisation och var ofta rena konvenansäktenskap där landets utrikespolitik stod i centrum samtidigt som det skulle visa det egna landets invånare på det moraliskt riktiga i att bilda en familj som håller ihop i vått och torrt.

Det blev inte alltid så lyckat för kontrahenterna men det förekom också äktenskap där glöd och passion fanns mitt i det realpolitiska tänkandet och omtanken om tronföljden.

Louise BerglundLouise Berglund (bilden th) inleder de kungliga berättelserna på medeltiden med att konstatera att kungariket Sverige är en ganska sen konstruktion. På 800-talet bestod landet av en mängd hövdingadömen för att utvecklas till ett kungarike där regenten valdes. De kungliga äktenskapen knöt samman män från angränsande riken till ett nätverk och på motsvarande sätt skickades släktens kvinnor till utlandet för att gifta sig. Barnäktenskap var inte ovanligt, dagens moral var ännu inte uppfunnen när den norska prinsessan Ingeborg Håkansdotter som ettåring lovades bort till Magnus Ladulås son, hertigen Erik Magnusson. Tio år senare, 1312, gifte hon sig med den 30-årige hertigen.

Berglund fortsätter att berätta om äldre tid – 1400-tal – i historien om Filippa av England och Erik av Pommern. De gamla skrifterna, ofta gjorda i propagandasyfte, beskriver Filippa som ett helgon med anknytning till Birgittaorden i Vadstena medan Erik, regenten över de tre nordiska rikena blev jagad ur landet och tvingades försörja sig som sjörövare på Gotland innan han tvingades tillbaka till födelselandet Pommern. Deras äktenskap, som instiftades när hon var åtta år, var i detalj reglerat. I krönikor över deras liv svämmar lovorden om Filippa som duglig drottning över medan Erik framställs som en horbock och en rex inistus, en orättfärdig kung.

Louise Berglund berättar vidare om hur Gustav Vasa under tidigmodern tid, vid midsommar 1523, rider in i Stockholm som landets nye regent, vald av riksmötet i Strängnäs den 6 juni. Kalmarunionen var avslutat och nu skulle kungamakten stärkas, reformationen inträdde och nu kunde kungen berika sig – och i viss mån landet – genom att expropriera katolsk egendom. Gustav bestämde sig också för att Sverige skulle bli ett arvrike. Det blev nödvändigt för honom att få en avkomma och han införskaffade sin drottning Maria Eleonora från det tyska furstendömet Brandenburg.

Karin Tegenborg Falkdalen ägnar sin essä åt Gustavs dotter Sofia och hennes äktenskap med Magnus av Sachsen-Lauenburg och de bekymmer hon hade med hertig Magnus. Hon var en motvillig brud, men det var kvinnans lott att lyda. Äktenskapet var ett kall och en nödvändighet för dynastins fortlevnad. Tegenborg Falkdalens redogörelse är en spännande resa genom 1500-talets tankesätt och visar att det kunde blir stressigt för kungligheterna när äktenskapsförhandlingar gick i stöpet. Det gällde ju att upprätthålla en ideal relation mellan överhet och undersåtas och där var kungafamiljen samhällskroppens huvud och hjärta. Sofia fick det inte lätt i äktenskapet med den snåle och något illistige Magnus.

Fabian PerssonFabian Perssons (bilden tv) text tar upp bekymret med kungliga änkor. 1632 stupade Gustav II Adolf vid Lützen och en död kung var ingen privatsak. Hans änka Maria Eleonora ville ta ansvaret för den döde makens minne genom att ta hand om hans kropp och hans urtagna hjärta. Balsameringen av kungen hade skett på ett mindre genomtänkt sätt och änkedrottningen behövde hållas i schack, tyckte det svenska rådet, och nu blev det förvecklingar som fortsatte i åratal. Änkans försök att bygga en kult kring liket såg ut att lyckas. Till sist förlorade hon möjligheten att leva ihop med liket.

Henric BageriusHenrik Bagerius (bilden tv) har tagit sig an en av de mer exceptionella äktenskapliga historierna i det svenska kungahuset. Gustav III var gift med Sofia Magdalena men gick inte till sängs med henne. Han var okunnig om hur sådant gick till och när det till sist blev dags att förfärdiga en tronarvinge gick han i sin nöd till gunstlingen Adolf  Fredrik Munck, förste hovstallmästare och tydligen kär vän sedan länge, för att få hjälp. Det var ett svårt uppdrag för Munck att lirka drottningen till samlag eftersom kungen i alla år behandlat henne illa. Men han lyckades till sist och var tvungen att vara med om akten som kungens instruktör. Detta skedde i stor hemlighet men snart visste hela hovet om det och tungorna fladdrade om detta ”ménage à trois”. Nästan med detsamma spreds ryktet att det i själva verket var Munck som befruktat rikets första dam. Det var ett farligt rykte eftersom det mer än antydde att Sverige i framtiden skulle regeras av en kung som saknade arvsrätt till kronan. Nå, en tronarvinge blev det eftersom drottningen blev gravid men för den utpekade gravören  gick det sämre. Han drevs i landsflykt och dog utfattig 1831.

Avigail RotbainDet hade hittills varit rätt ont om äkta romanser i den svenska monarkin, men på 1800-talet släppte det, berättar historiedoktoranden Avigail Rotbain (bilden th) i sin artikel ”Tvenne hjältars knutna ätter” om Oscar I och Josefina. När de två gifte sig 1823 sågs deras äktenskap som resultatet av sann kärlek och tidningar kallade Josefina för ”kärlekens drottning”. Det låg i tiden att lansera ett familjeideal som låg nära den nya medelklassen. Hur mycket som var kärlek och hur mycket som var politik eller public relationsåtgärder är svårt att veta, dock känner man till att Oscar till som tätt hoppade över skaklarna och hade ett långt förhållande med en av tidens uppmärksammade aktriser.

Kristina WidestedtSå inträdde 1900-talet och pressen fick allt större inflytande. Kristina Widestedt (bilden tv) skriver i sitt kapitel om prins Wilhelms äktenskap med den ryska storfurstinnan Maria Pavlovna om dess roll i deras skilsmässa 1914. Samma år fick hon tillbaka sin gamla titel vilket noterades men mest ältade tidningarna misstankarna om att hon var rysk spion, var lösaktig och hade fäbless för practial jokes. Något rynkades också på näsa åt att Maria Pavlovna sagt att ”att svenska folket behandlade sina kungliga som stora, bortskämda barn”. Hon flyttade utomlands och arbetade en tid som sömmerska åt det franska modehuset Dior.

Mattias FrihammarMattias Frihammar (bilden th) har under rubriken ”Krona och keps” valt att berätta historien om kronprinsessan Victoria och gemålen Daniel Westling från Ockelbo i Gästrikland. Det som förvånar skribenten mest är att det blev en så stor nyhet att de förlovade sig 2009, de hade ju faktiskt haft en lång känd relation innan dess. Deras giftermål hade inte heller någon större betydelse för Sverige som rike där regenten är avskuren från politisk makt och enbart har ceremoniella befogenheter.

KJELL E. GENBERG

Karin Tegenborg-Falkdalen.

Karin Tegenborg-Falkdalen. Foto Roland-Falkdalen

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22