POLISEN SOM FICK FÖRNYAT FÖRTROENDE

Mar 19th, 2010 | By | Category: 2003-4, Recension

Av Gösta Unefäldt
Carlssons 2003

Inom deckargenren är det vissa motiv som kommer igen, som olika författare tar upp och behandlar på sitt eget sätt. Själv har jag i över ett år arbetet med en bok där en gruppvåldtäkt i det förflutna leder till hämnd många år senare. Samma motiv finns hos kolleger i branschen, så har t.ex. Rosamond Smith (Joyce Carol Oates) skrivit en lysande bok om detta – Sarons ros.

När min roman ligger klar i manus får jag så Polisen som fick förnyat förtroende av Gösta Unefäldt till recension. Även han har använt sig av detta tema, gruppvåldtäkt med sen hämnd. Eftersom jag själv så grundligt tänkt mig in i problematiken får jag en ovanligt god grund för min bedömning av boken.

När Magdalena Prost vaknar på morgonen vet hon, att dagen ska bli hennes mest lyckliga och spännande. ”Prisa ej dag förrän sol gått ned och människan förrän hon är död”, står det i Havamal. De gamla islänningarna hade rätt, den dag som Magdalena vet ska bli lycklig slutar i olycka och ångest, hon blir våldtagen av tre kamrater. Det är realexamensdagen som detta händer och prästen citerar i sitt tal Predikaren 12: ”Gläd dig du yngling, i din ungdom, och låt ditt hjärta unna dig fröjd i din ungdomstid; ja vandra de vägar ditt hjärta lyster och så, som det behagar dina ögon.” Det är väl detta råd de tre ynglingar som förgriper sig på Magdalena följer men prästen har inte läst citatet färdigt, den ödesdigra fortsättningen följer: ”Men Gud vet att för allt detta draga dig till doms”.

Högsta hönset bland poliserna chefen själv, Jörgensson, ska pensioneras. ”Lever han än”, undrar en Strömstadsbo, när han passerar. ”Han var ju gammal redan, när jag gick i förskolan”. Det är i början av maj och dagen så vårlikt vacker som den kan vara när havet börjar värmas. Jörgenssons tilltänkte efterträdare Konrad Koss finner infarten till Strömstad ”vidunderligt vacker” när han är på väg ta över efter Jörgensson. Men inte heller han ska prisa dag förrän solen gått ner, en norskregistrerad bil som framförs fel, ser till att Koss aldrig mera får se solen gå ner. Jörgensson tvingas fortsätta i tjänsten ännu ett tag.

Allt här i världen har dock ett slut och i och med ”polisen som fick förnyat förtroende”, når till sist både Jörgensson och bokserien fram till pensioneringen. De tar nu farväl av läsarna. För den som i likhet med mig glatt sig åt de levande, spännande och miljödoftande böckerna om Strömstadspoliserna, eller sett dem i aktion i teve, är detta sorgligt. Gösta Unefäldt har skrivit deckarhistoria med sina romaner som nu blivit elva till antalet. Serien inleddes med Polisen som vägrade svara 1979 och den följdes först efter fem år av Polisen som vägrade ge upp. Sedan har böckerna kommit tätare, läsarna till stor glädje.

I denna serie utgör Polisen som fick förnyat förtroende en mycket förtjänstfull slutpunkt. Den problematik som tas upp och som jag som sagt sysslat med i ett drygt år, behandlas på ett sätt som väcker min djupaste respekt och beundran. Gösta Unefäldt hör till de författare som inte upprepar sig, utan hela tiden förnyar och fördjupar sitt författarskap. Skulle han få för sig att ge sig själv förnyat förtroende och göra come back med Pernilla Bitén som polischef kommer jag, om jag finns med då, att hurra!

JEAN BOLINDER



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22