Av Eva Soelberg och Bo Anders Larsson
Bjurner & Bruno 2001

Eva Saelberg kallades bara Plommon av sina vänner. Hon växte upp i en mycket borgerlig familj i Sundbyberg och kom att bli en av de första i Sverige som bildade ett flickband – Plommons – som hade gott om spelningar på 1960-talet. Att bandet kom till berodde på att en lokaltidning intervjuade dem och gick på lögnen att töserna var musiker. När artikeln publicerades blev de tvungna att lära sig spela. Evas berättelse om den tiden och tiden före “berömmelsen” är mycket personligt skriven och har kanske smak av historia för den trängre kretsen. Men för dem som roas av 60-talet och dess inhemska musikliv har den ett värde.
Om 70-talet skriver hennes sambo Larsson. Han är musiker med rötter i Dalarna och var en av dem som startade skivbolaget MNW i Vaxholm. Från början var det en hobby, men så växte alltsammans.
Boken är kul, väldigt opretentiös och den enda invändning jag har är att texterna varvas utan att man först vet vem som skriver vad. Men det ger sig ju…

KJELL E. GENBERG