PESTENS ÅR Döden i Stockholm 1710

Apr 27th, 2016 | By | Category: 2016-04 apr, Recension

Omslag till Pestens årAv Magnus Västerbro
Historiska Media, 2016
ISBN 978-91-7545-273-9, 239 sidor

Året 1710 var ett sorgligt år i Sverige. Landets armé, ledd av konungen Karl XII, hade nästan rotats ut av ryssen vid Poltava i mellersta Ukraina och kungen själv hade försvunnit söderut tillsammans med cirka 3.000 man (svenskar och kosacker) till Moldavien i Osmanska riket och här hemma var man osäker om var han höll hus. Det skulle man få veta tre år senare när nyheter om ”kalabaliken i Bender” började spridas. Men landet hade andra bekymmer. Det hade varit extremt kallt året runt i lång tid, missväxt rådde och folk svalt ihjäl. De högre herrarna oroade sig över att ryska soldater lagt under sig svenska Baltikum vilket ledde till ett stort flyktinginflöde i landet. Präster och prelater predikade om att Gud på detta sätt ville straffa Sverige, osäkert för vilket brott.

Men det skulle bli ännu värre. Ryktet gick att Polen drabbats av pesten och därför utfärdades order om att fartyg från utlandet skulle sättas i karantän i fyrtio dagar. Men på något sätt lyckades fartyget Stäkesund från Pernau i södra Estland ta sig förbi bevakningen och lade till i sundet Baggensstäket mellan Värmdö och fastlandet. Skepparen tog sig i land för att äta middag på Erstavikskrogen, men han hann aldrig äta färdigt innan han mådde illa – och dog på fläcken. Fyra roddarmadamer som fraktat folk och gods från båten dog också. Ingen reagerade nämnvärt på detta eftersom flera olika sjukdomar härjade i trakten. Det skulle dröja till slutet av juli innan ryktena om att pesten anlänt och i augusti började Collegium Medicum med Urban Hjärne i spetsen utreda varför folk börjat dö i så stora mängder.

Efter ett ta insåg man att det var allvar. Pesten hade nått Stockholm och ingen visste hur många som smittats. Folk dog som flugor, när det var som värst hann man inte ens begrava liken. När epidemin nådde sin kulmen i slutet av oktober dog tvåtusen människor. Stockholms befolkning var nära att halveras innan sjukdomen mattades av och dog ut.

Magnus Västerbros skildring av händelserna berättar händelseförloppet men ägnar mycken text åt hur skräckslagna människor reagerade under tiden Stockholm var sjukdomsbelägrat. Somliga försökte fly från staden fast sådan flykt var strängt förbjuden, förbrytare såg sin chans och plundrade där de kunde och vid ett tillfälle inkallades militär för att återupprätta ordningen. Men det som troligen utlöste mest oro var myndigheternas ovilja att berätta sanningen för att i stället påstå att det var ett ”skadeligt rykte” som sade att pesten grasserade i huvudstaden. Men de som hade råd och trodde på det skadeliga ryktet såg till att köpa sig ett friskhetsintyg och fly till säkrare trakter. Om det fanns sådana, ty nu hade pesten börjat spridas till andra delar av landet.

Det är något av en skräckhistoria ur verkliga livet som journalisten Magnus Västerbro berättar och han lär ha varit fascinerad av den sortens berättelser sedan unga år. Den första text han fick publicerad var en skräckberättelse som han skrev tillsammans med en kompis. Den hamnade i Norrbottens-Kuriren år 1990. Upprinnelsen till Pestens år kom när han hittade uppgifter om dessa händelser när han researchade för sin förra bok 101 historiska händelser. En annorlunda världshistoria.

KJELL E. GENBERG

Magnus Västerbro

Magnus Västerbro. Foto Nina Västerbro

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22