PERSIKOHUDEN

Jan 12th, 2008 | By | Category: 2000-3, Recension

Av Kjell E Genberg
Mälaröbörsen 2000

Nisse Bredberg är tillbaka, befordrad till kommissarie efter infångandet av en seriemördare i polisromanen Bananstjälken (Mälaröbörsen 1998). Man gillar Nisse, han har sina övergångsproblem: icke helt ung, ömkliga kroppsfunderingar och ett hängivet beteende av att det må bära eller brista då han infångas till sexlek av en möjligen vänligt sinnad kvinna. Osäkerheten finns där. Duger han? Utnyttjas han? Eller… Som polis har han numera ett grundmurat rykte om professionalism. Utlånad till Solnapolisen tar han genast aktiv del i jobbet och finner lösningar på sitt speciella tänkarvis.
Tempot är högt i Persikohuden. Handlingen tät. Brottet, ett massmord, grymt. Nisse kommer själv i skottlinjen – på sina ställen är händelseförloppet rafflande. Kulryslig läsning. Bäst är skildringarna på Öresundsbron.
Böckerna om Nisse Bredberg är tänkta som en trilogi. Det är med en viss förväntan man emotser Äppelkrigaren. Nisse har givits nyanserade uttryck i Persikohuden. Han känns som något man vill träffa igen.
Genberg har några identiska avsnitt med från Bananstjälken. De är presentationen av Nisses pedantiska vanor samt hans anspråkslösa rums belägenhet på Kriminalen. Nisses förkärlek för tänkarliggarstolen och dess anskaffande repeteras också. Ett litterärt mantra? En hitchcocksk spegling? OK. Bara det kommer igen då i nästa bok.

HELENA SIGANDER



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22