PERFIDIA

Jun 16th, 2016 | By | Category: 2016-06 juni, Recension

Omslag till PerfidiaAv James Ellroy
Perfidia, 2014
Översatt av Hans-Jacob Nilsson
Modernista, 2016
ISBN 978-91-7499-667-8, 831 sidor

Ellroy skriver innehållsrika berättelser i omfångsrika volymer om brott som ofta utspelas i ett Los Angeles i förfluten tid. Brott som begås mot enskilda av ondsinta förövare men också myndigheters brott mot medborgarna. Hets mot folkgrupp eller etnisk rensning kallas numera denna typ av politiska ingrepp.

Vardagsbrottet här är ett oroväckande brutalt mord med rituella inslag på en japansk-amerikansk familj, två vuxna och två barn, strax efter angreppet på den amerikanska basen Pearl Harbor på Hawaii den 7 december 1941, något som eggade myndigheterna att jaga femtekolonnare bland den japanska minoriteten och till sist slutade med att över etthundratusen japansk-amerikaner internerades. Los Angelespolisen brukar inte intressera sig värst mycket för att lösa mord på andra än välbärgade vita och det nya mordet är inget undantag. Dessutom är hatet mot japaner på sin höjdpunkt och därför läggs utredningen på en grupp poliser som inte står högt i kurs och dessutom leds av kårens ende polis med japanskt ursprung, den hemligt homosexuelle kriminalteknikern Hideo Ashida.

Ellroy har, vid sidan av denne duglige romanfigur, inte mycket till övers för sin hemstads poliskårs arbetskapacitet, vilket hänger samman med att mordet på hans mor aldrig klarades upp (skildrat i hans böcker Mina mörka vrår och I Jean Hillikers skugga: min jakt på kvinnorna). Maktmissbruk gisslas hårt av honom och polisers och politikers olika lojaliteter likaså. Alla sviker varandra, begår övergrepp, utövar våld och ingen kan karaktäriseras som god, inte ens när de har sex. Allt berättat i den telegramstil med korthuggna fraser som blivit något av författarens signum.

Jag vet inte hur mycket Ellroy tänkte på det men ämnet är trots att handlingen utspelas på 40-talet mycket aktuellt 2016 – hur minoriteter utsätts för negativ särbehandling och kränks av misstankar som ofta är obefogade. Stämningen börjar koka och närmar sig masspykos, något som naturligtvis går att utnyttjas politiskt.

Polisen sätter in sina resurser på att hitta den mest lämplige förövaren. Att hitta den skyldige är inte alls viktigt. Man känner igen mycket från Ellroys tidigare romaner, inte minst L A konfidentiellt, även om tiden inte är densamma. Han kopplar det lilla till det stora – den lilla människan till det stora systemet. Polisen har egen agenda, liksom affärsmän med rymligt samvete som inte har något emot att samarbeta med gangsterledare om det ligger en vinst och väntar. Hur kan man utnyttja att den japanska befolkningen sätts inom taggtrådsstängsel någonstans långt ute i obygden?

Det är denna berättelse som är mest fängslande. Man börjar efter ett tag strunta i mordgåtan, trots att Ashida dyker upp som en påminnelse. Man dras in i Ellroys komplicerade och vindlande historia om ett perverst samhällsklimat. En del av personerna känner man igen, de har dykt upp som något äldre i hans tidigare romaner. Ingen – allra minst författaren – har några illusioner kvar. Alla har de något som de är beroende av och det behöver inte vara droger. Sex, politisk makt eller religion duger lika bra.

PER MAGNUSSONJames Ellroy

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22