PATIENTEN

Apr 8th, 2009 | By | Category: 2009-2, Recension

Omslag till Patienten

Av P D James
The Private Patient 2008
Översatt av Ulla Danielsson
Wahlström & Widstrand 2009

PD James har fyllt 88 och hennes kommissarie Adam Dalgliesh måste väl vara jämngammal med henne. Han var i mogen ålder redan när hon för tretton böcker sedan skrev sin första roman om honom. Fast ska inte behöva betyda så mycket, fiktiva figurer brukar inte åldras som vanligt folk. Det här är en lätt igenkännbar PD James, men hör inte till topparna i henne produktion. Kanske har hon blivit lite trött med åren. Beskrivningarna av psykologiska tillstånd hos personerna, vare sig det gäller mordoffer eller kirurger, känns utdragna och man tappar tålamodet, börjar tycka att boken rentav är tråkig på sina ställen. Jag såg i Svenska Dagbladet att anglofilen Mats Gellerfelt tycker precis tvärt om, så till den milda grad att han vill att hon ska få Nobelpriset, om jag läste rätt. Gellerfelt är duktig, men precis som PD James är han inte det hela tiden.

Patienten är en bok som hyllar den tid i engelsk kriminallitteratur som brukar kallas ”the golden age”. Här finns en låsta-rummet-gåta och ett snudd på helklassiskt avslut.

Mordet på journalisten/patienten (som ska operera bort ett fult ärr i ansiktet) äger rum i en dyster gammal herrgård i Dorset, nu förvandlad till en dyr privatklinik. Man finner mycket av Agatha Christie i upplägget och det är svårt att veta vad PD James vill med det, kanske är det en blinkning mot en gammal och beundrad kollega.

Mordet ger ekon ända upp i regeringen som bestämmer att det är alltför känsligt för att hanteras av den lokala polisen. In kommer poeten och höjdaren Adam Dalgliesh (döpt efter en av författarens lärare)  från Scotland Yards specialavdelning för just sådana brott. Med sig har han Kate Miskin, en polis från arbetarklassen som är lite snarstucken.

Det visar sig att offret, som i så många andra av författarens romaner, är en obehaglig människa. Det första mordet följs av fler och de misstänkta är många trots att det inte tycks finnas något motiv.

P D James

Jag har viss förståelse för Gellerfelts förslag till Svenska Akademin: James skriver litterärt. Men inte ens i hemlandet har baronessan – som debuterade 1962 med Slut hennes ögon – blivit nominerad till det litterära Bookerpriset. Den juryn och akademin har kanske samma smak.

James har anklagats för att inte ha tillräckligt realistiska och övertygande intriger. Det är en beskyllning som man gott kan strunta i eftersom den kan gälla om snart sagt alla som skriver kriminalromaner – fråga vilken polis som helst och är du inte nöjd med svaret finns alltid GW Persson att tillgå.

James är för det mesta trevlig att läsa och hennes beundrare lär inte ta mina invändningar på största allvar. De kommer att köpa den här boken vad än jag och alla andra skribenter anser om dem. Och det är som det ska – läsaren har alltid rätt.

BIRGITTA GENBERG

Taggar: , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22