PARADISVÄGEN

Sep 16th, 2011 | By | Category: 2011-9 sep, Recension

Omslag till ParadisvägenAv Kjell E. Genberg
ZenZats klassikerserie 2011
ISBN: 978-91-9976130-6-4, 160 sid

En av Sveriges intressantaste författare är Kjell E. Genberg. Enligt de egendomliga regler som finns i den litterära svenska ankdammen har han utsatts till hackfågel för alla mäktiga ankor och gäss att förakta och se ner på. Man skulle kunna tro att det som gäller i den litterära världen är författarförmåga, men så är det tyvärr inte alls. De “fina” förlagen matchar “sina” författare och massmedia inklusive Sveriges statliga radio och TV, går på samma linje.

Kjell E GenbergDet är viktigare att göra sig bra i en TV-soffa än att skriva lysande litteratur. Genberg kallar man skräplitteraturförfattare och massproducent. Och han gör själv inte mycket för anlägga moteld – omslaget till hans roliga och levande självbiografi Ur min skottvinkel visar honom sittande bland sina böcker med en revolver i näven. Den som ej kan avgöra värdet av en text, utan som “dricker etikett”, tror direkt att boken är usel.

Företeelsen är nog lika gammal som litteraturen – medelmåttan Atterbom hyllades och kom in i Akademien, medan geniet Stagnelius föraktades och förbisågs.

Nu gör den litterärt kunnige Bertil Falk ett försök att bevisa vilken stor författare Genberg är, genom att ge ut tjugo noveller av honom: Paradisvägen i klassikerserien Dolda noveller och glömda pärlor. Tyvärr sitter den fåniga revolverbilden på bokens baksida och förstör en hel del av det goda intryck prosan skapar.

Här finns texter ur en rad olika genrer, som Genberg behärskar. Falk skriver i en inledning hur Genberg en gång skälldes “Smutslitteraturens konung” och ställdes till svars av lokala, självutnämnda 1968-tribunaler. Hans cowboyböcker om Ben Hogan hatades av “den enögda (snarare blinda) Följa John-generationen”. I själva verket är Genberg en professionell författare av USA-mått. Han skriver raka berättelser utan biavsikt.

För min egen del upptäckte jag Genberg vid Skånska Deckarsällskapets stora internationella kongress i maj–juni 1975. Hans berömda pocket Fnask i fördärvet finns på omslaget till Kongressrapporten. På ett foto sitter han med i en expertpanel, ledd av K Arne Blom.

Sedan dess har jag med stor förtjusning läst Genberg och vävde in ett citat från Ben Hogan i min deckarparodi Mannen med klumpfoten (1975) för att visa min uppskattning. Sedan har jag läst Genberg med stigande beundran – han är utan all tvekan en av Sveriges bästa författare med sitt raka stilistiskt utmärkta berättande. Han fjäskar aldrig, gör sig inte till, försöker inte göra sig märkvärdig.

För att nu bara nämna ett exempel, så är detta precis raka motsatsen till Björn Ranelid …
Och även om Ranelid får en del skäll så ägnas han spaltkilometrar i tidningarna, får göra reklam för sig i diverse TV-program och läses av tusentals människor.

När Johannes V Jensen fick nobelpriset och uppvaktades av journalister lär han ha sagt: “Vad vill ni? Jag är väl ingen filmstjärna som fått femlingar heller?”

Genbergs språk verkar enkelt men bär med sig nyanser och dofter därför att det träffar rätt i prick. I Bröllopsbesvär ska en man och hans hustru fira storartad bröllopsdag: De äter “en utsökt supé med ostron och ketchup och andra finesser”. Det är verkligen väl uttryckt. Att blanda ostron och ketchup visar att man inte vet något om matkultur och att sedan kalla det “finesser” placerar den äkta mannen som berättar på en socialt låg nivå – han skryter och vill visa sig fin, men det hela faller pladask.

Av novellerna i Paradisvägen har jag förtjusts av i stort sett allihop. Hundarna hör till mest skrämmande berättelser jag överhuvud taget har läst och Sörplarkväll får mig att känna en krypande ångest. Passionen är en psykologiskt övertygande skildring av mänskligt förfall, ett människoöde som berör oss alla.

Bertil Falk jämför Genberg med USA-författaren Frank Gruber. Om novellen Den första gången skriver Falk att den “är ytterligare ett exempel på att töntarna utdömt honom på lösa boliner”. Verkligen! Jag tycker för egen del att denna glimrande novell är en av de bästa jag över huvud taget läst. Den är jämförbar med Hemingways En kort stund av lycka … och Tjechovs Damen med hunden.

Det är en berättelse om dödskamp, kärlek och mänskliga relationer. Jag läste och grät och eftersom jag själv är författare tänkte jag: “Hur ska han kunna sluta det här utan att alltihop spricker som en ballong på ett barns födelsedagskalas? Men oj vad jag bedrog mig! Slutet kom helt oanat och vände upp och ner på allting medan det samtidigt blev ännu mänskligare, djupare och mera angeläget.

Zen Zat har adressen Västra Alstad, PL 59, 231 95 Trelleborg, telefon 040-48 54 18 och e-post: zenzat@telia.com

JEAN BOLINDER

Taggar: ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22