OSTINDIENFARAREN

Mar 10th, 2010 | By | Category: 2005-3, Recension

Av Jan Mårtenson
Wahlström & Widstrand 2005

Som så ofta får Johan Homans katt Cleo spela en viktig roll i den fortsatta historien. Hon försvinner på en vind hos Johans gamla faster och det visar sig att hon fastnat under ett gammalt tennskrin. Detta innehåller ett antal gamla brev och plötsligt är vi inne i 1700-talets mitt. Breven och andra skrifter handlar om Johan Sebastian Homan, Johan Kristian Homans farfarsfarfar, en i sanning mycket spännande läsning.

Johan Sebastian Homan, vice pastor i Storkyrkan, hade kommit hem efter många år på Kunglig Majestäts koloni Saint Barthelemy, Han hade varit dömd till döden, men på grund av sin ungdom istället förvisats och som präst i kolonin sonat ett brott han inte hade begått. Han fick nu möta sin morbror Jacob von Rosencrantz, som efter hans fars död övertagit hans fostran och skolning. Präst skulle han bli, han kunde ju inte som ofrälse tänkas bli soldat. Adeln hade ju stor makt och värnade om den. När Gustav III tog över makten skaffade han sig vänner men också fiender.

Här kan man ha nytta att ha läst Guldmakaren och Häxmästaren, där konspirationerna mot kungen på Drottningholm och slottet Kina smiddes tillsammans med planer på att med alkemisters hjälp försöka göra guld.

Unge Johan Sebastian presenteras för kungen och fick hans begåvenhet, en hovprästpost, och han blev en del av hovet, till mångas stora förtret. Just på Drottningholm fick den unge prästen möta dem som vi känner igen ur historien, många ur adelskalendern. Inga namn nämnda, men Armfeldt och Anckarström plus Bellman finns med. En Adelcrantz, som var Operans arkitekt, ävenså en viss hovstallmästare greve Munch, en Kättare avskydd av de flesta, medan Gustav II såg förbi hans burdusa sätt. Pastro Johan Sebastian blir en av Munchs hatobjekt. När kungen skjuts på den maskerad han älskade blev livet farligt för många.

Pastor Sebastian är tillbaka från båten, men vad ska han syssla med? Han får ett erbjudande att resa med fartyget Kanton till Kina i sin prästroll. Kanske är det inte hans dröm efter resan till Saint Barthelemy men förslagen är få och han antar anbudet. Han får återigen offra till Neptun, stämningen på Kanton är inte den bästa, men han möter en gammal vän och det är en lättnad, en befrielse att ha någon att anförtro sig till. När ban går iland rör att bli av med ”sjöbenen” är han tillbaka i den händelse han minns från Drottningholm. Munch finns med på restaurangen, där han och en sjöman från båten intar sin färska måltid efter all båtmat. Men vad gör Munch där med sällskap? Han var ju försvunnen och detta i andra farvatten.

Detta möte utlöser en rad händelser och hans bästa vän mördas. Varför? Är bokföringen som han skötte inte korrekt? Har kanske Munch med detta att göra?

Mycken spänning väntar läsaren. Min historiebok hade inte alls så mycket att ge och det är förståeligt att den inte gav den spänning och det intresse som Jan Mårtensons böcker ger. Han mästrar, säger några. So what! Låt vara. Kan ni mera? Var glada!

MARGARETA MORELIUS



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22