OSALIGA DÖDA

Mar 6th, 2010 | By | Category: 2006-4, Recension

Subcomandante Marcos & Paco Ignacio Taibo II
Originaltitel ej angiven 2005
Översatt av Erik Gustafsson
Ordfront 2006

Så sent som för två veckor sedan meddelade den kristna fredsrörelsen i Sverige att myndigheterna i Mexiko, med polisstyrkan Seguridad Publica i spetsen, hotar att vräka fyra byar med ursprungsbefolkning i området Montes Azules i provinsen Chiapas i sydöstra Mexiko.

Det är också just detta som är fonden i boken Osaliga döda som Paco Ignacio Taibo II skrivit tillsammans med zapatistgerillans okände ledare Subcomandante Marcos. De har skrivit vartannat kapitel i en sorts litterär stafett.

Det är inte så att de båda författarna ser in i framtiden. Den mexikanska regeringens krig mot de autonoma zapatistkontrollerade byarna i Chiapas har pågått i många år. Konflikten är den klassiska kampen om jorden. Montes Azules är ett område som är rikt på naturresurser. Och nu hotas fyra byar att förlora sin rätt till jorden.

Under senare år har allt mer mexikansk militär och polis grupperats i Chiapas, och området kring Monte Azules, under olika täckmantlar men allt i syfte att kör: ut indianerna från sina hem. Med regering ens goda minne har en rad paramilitära grupper härjat området i syfte att demoralisera zapatisterna.

Zapatiströrelsen är en bonderörelse med en upp-och-nedvänd och anarkistisk struktur där de autonoma byarna står högst i hierarkin och zapatiströrelsens ledning står längst ned. Zapatisterna har sedan flera år beslutat att föra kampen utan vapen. Subcomandante Marcos, eller som han nu också kallar sig Delegado Zero, Delegat Noll, har tidigare skrivit poesi som getts ut av Ordfront i Sverige. Nu kommer en bok som förlaget valt att kalla kriminalroman, men som jag föredrar att inte genreplacera alls. Det är en härlig berättelse om hur zapatisternas undersökningskommissionär, den döde Elias Contreras, skickas iväg till Monstret – Mexico City – för att hitta Ondskan och den Onde.

Han träffar privatdetektiven Héctor Belascoarán som också fått ett märkligt uppdrag, nämligen att reda ut varför en aktivist från 68-rörelsen ringer osaliga samtal till en telefonsvarare, trots att han dog redan 1971. Bland annat berättar den döde den osannolika historien om hur CIA kidnappat en tacoförsäljare i Ciudad Juárez, som råkar likna Bin Laden, och spelar in videosekvenser med denne i Burbank i Kalifornien.

Belascoarán och Elfas jakt på den Onde, som materialiseras i form av en, eller flera, fullkomligt skrupelfria och moralbefriade Morales, går kors och tvärs och fram blommar ett udda och latinamerikanskt persongalleri som Garcia Marquez skulle ha älskat.

”Eftersom Héctor Belascoarán var mexikan så skrämdes han inte av det absurda”.

Det är det bisarra som ger boken liv och nerv och många goda skratt. Skratt som dock lätt fastnar i halsen då man tar del av nyhetstelegrammen från Chiapas som fortfarande tickar in på redaktionernas teleprintrar. Subcomandante Marcos har med sin bok på ett annorlunda sätt velat rikta ljuset mot ett bortglömt förtryck och han har med sin absurda humor som främsta vapen lyckats väl.

PER ERIK TELL

Fotnot:
Subcomendande Marcos egentliga identitet är Rafael Guillén från Mexico City där han var lärare i filosofi och i många år medlem av en marxistisk gerillagrupp.



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22