OROLIGT BLOD

Feb 11th, 2010 | By | Category: 2010-1, Recension

Omslag till Oroligt blodAv James Ellroy
Blood’s a Rover 2008
Översatt av David Nessle
Bra Böcker 2010

På omslaget till Oroligt blod (boken heter så på svenska, sedan får Stig Larsson i Svenska Dagbladet kalla den vad han vill) står det att det är en kriminalroman, vilket är en sanning med modifikation. Denna tegelsten handlar till allra största del om amerikansk politik, konspirationer och man bör vara ganska insatt i stormaktens inre liv för att hänga med i Ellroys namedropping.

James EllroyAlltsammans börjar med ett blodigt rån i Los Angeles (Ellroys spelplan i många av hans böcker) 1964, beskrivet i ett staccatospråk som gudskelov mildras i resten av romanen. Detta brott visar sig få konsekvenser, vilket märks när den egentliga berättelsen börjar 1968 och visar sig bli en krönika över de följande fem dramatiska åren. I botten på storyn ligger det alltmer svåra kriget i Vietnam, Nixons politiska agenda i ett samhälle besudlat av korruption, mord på prominenta gestalter och maniskt hat mot allt som luktar vänster.

Det är ingen skillnad i Ellroys beskrivning av de män (nästan alla är män) som företräder ”rättvisan” och de som finns på andra sidan lagens råmärken. FBI, fortfarande lett av J. Edgar Hoover, är lika skumt som Cosa Nostra som vill skapa ett nytt spelparadis i Dominikanska Republiken efter att Kuba slunkit ur deras grepp.

Staten skräms av haschrökande hippies, nästan lika mycket som av de radikala extremiströrelser som växt upp i städernas svarta som vita slum. Då var gerillor i städerna den tidens terrorister.

Ellroy låter, precis som i trilogins två tidigare delar, framåtrörelsen drivas av tre mer eller mindre galna ”huvudpersoner” på högerkanten och allt berättas med en mycket pulserande prosa. Man måste ibland lägga ner boken och dra ett djupt andetag får att inte få huvudvärk av skrivsättet. Här finns ingen klar linje mellan ont och gott, världen tycks vara på väg att gå under och nästan alla drabbas av paranoja. Visst finns korta ögonblick av poetisk ro, men sedan är karusellen igång igen.

Men orkar man tänka efter mitt i kakofonin märker man hur den egocentriske Ellroys personer utvecklas, nästan byter sida i sina sätt att fungera. En ny tid är på väg och trots att protagonisterna gör motstånd blir de påverkade. Det är en liten tröst.

KJELL E. GENBERG

Taggar: , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22