ORMBÄRAREN

Sep 3rd, 2009 | By | Category: 2000-4, Recension

Av Unni Lindell
Slangebæreren 1997
Översatt av Margareta Järnebrand
Forum 2000

Ett av de svåraste problemen med polisromaner är att göra poliserna så pass intressanta att fokus stundtals kan förflyttas från brottslingen till brottsutredaren utan att läsaren tappar intresset. Några har förvisso klarat konststycket att levandegöra en yrkeskår som tycks drabbad av dålig matsmältning, hjärtsvikt och konstant dåliga relationer till familjen och de närmaste anhöriga. Andra har varit mindre framgångsrika när det gällt att skapa ett intresse kring sina huvudpersoner på polisstationen.

Unni Lindell tillhör den förstnämnda kategorin. I sin första kriminalroman låter hon kriminalkommissarie Cato Isaksen utreda ett antal seriemord. Dessa utgör den yttre handlingsramen. Själva mordgåtan är i sig mycket spännande och väl berättad, men det som fram för allt gör Ormbäraren läsvärd är författarens mästerliga förmåga att knyta samman den yttre ramberättelsen med kommissariens minst sagt kaotiska privatliv. Resultatet har blivit en av höstens bästa kriminalromaner.

BIRGITTA HÄRNER



  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22