OPERATÖREN

Jul 27th, 2019 | By | Category: 2019-07 juli, Recension

Omslag till OperatörenAv Robert O’Neill
The operator, 2017
Översättning Mikael Dahlgren
Nona. 2019
ISBN 978-91-88901-07-1, inbunden, 367 sidor

Det här inte den typ av bok jag brukar läsa, men när mina recensentkolleger backade från den fick jag ge den en chans. Inte helt bortkastat.

Naturligtvis är detta en bok för MÖP-ar, alltså militärt överintresserade personer, eftersom det är en självbiografi av den amerikanske SEAL-soldat som sköt Usama Bin Laden i hans gömställe i Pakistan.

Det är en rak berättelse från uppväxten i Butte, Montana, till finalen och lite efter höjdpunkten i karriären. Beskrivningen är som en extra lång Sommar-pratares minnen, och i efterordet framgår (förstås) att själva skrivandet skötts av en annan. Men visst känns det att det är Robert själv som för ordet.

Fösta tredjedelen (inklusive ett par kapitel om uppväxten) handlar om hur han ansöker, och till sist lyckas, bli en SEAL, en av de amerikanska specialstyrkorna. Akronymen står för SeaAirLand, vilket skulle bli SAL, men någon slängde i ett extra E eftersom styrkan har sitt ursprung i marina attackdykare, och tanken på sälar är inte helt fel.

Sedan blir det mest om olika uppdrag, och lite familjeliv. Ett gällde fritagningen av en sjökapten som tillfångatagits av somaliska pirater och som tre pirater höll som gisslan i en liten livbåt. Uppdragen annars var i Afghanistan och Irak, och det är många detaljerade skildringar av hur olika operationer gått till (mycket för MÖP, alltså).

För en icke så MÖP-inställd läsare är dock utbildningssystemet intressant. Det innehåller sådant som har visats i tuffa filmer och tv-serier, mycket springande, simmande, armhävningar, för lite sömn och många vrålande drillsergeanter. Det är inte råstyrka som efterfrågas utan förmågan att uthärda, att lära sig lita på sina kamrater och att lita på sig själv.

En udda detalj för SEAL är att de inte avkrävs samma uniformsmässighet som de flesta andra militärer: när de inte är på uppdrag är det ok med civila kläder och att ha skägg och långt hår. De enskilda operatörerna är lika viktiga som officerarna när det gäller hur ett uppdrag ska utföras.

Han har ibland lite klagomål, främst under utbildningen men också i jobbet. Mestadels är det dock coola killar, tuffa kamrater, många väldigt snygga, vilket man kan räkna med när de håller sig i så utomordentlig fysisk trim.

På slutet anas lite klagomål: Robert bestämmer sig för att sluta efter 15 år i tjänst för att kunna leva mer med sin familj, inte bara 60 dagar om året. Men viktigast är att han känner sig slut, och ska man kunna arbeta med sådana här uppdrag måste man vara på topp fysiskt och inte minst psykiskt. Men pension får man inte om man inte gjort 30 år.

Det är lättläst, och den som inte fångas av stridsromantik kan skumma igenom en del av operationerna. Det jag saknar är introspektion, han funderar ibland över livet och relationerna, och det märks att han tycker att USAs insatser i Afghanistan inte har blivit så lyckade, på sista tiden. Han trodde verkligen att de skulle hjälpa folket där. Men särskilt mycket inblick i hans livs val och dess komplikationer får vi inte. En intelligent man som inte funderat så mycket över alternativa val.

LEIF-RUNE STRANDELL

Robert O'Neill

Robert O’Neill är nu verksam i en organisation, Your Grateful Nation, som han var med och startade. Den hjälper specialistveteraner att kunna gå vidare i en civil karrär: https://www.yourgratefulnation.org

Taggar: , , , , , , , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22