OLJA OCH ORD 45 novelletter inspirerad av 45 målningar av Per Sonerud

May 26th, 2016 | By | Category: 2016-05 maj, Recension

Omslag till Ojla och ordAv Gabriella Ullberg Westin, Larry  Forsberg, Katarina Widhom, Kjell E. Genberg, Anders F. Rönnblom, Bosse K. Petterson, Jens Ahlbom, Lina Eriksson, Bill Hugg, Peter Axman, Erik Brodén, Ronny Eriksson, Katarina Eriksson-Hugg, Claes Olson, Sladjan Osmanagic, Sammi Nummelin, Markus Anteskog, Sofia Rapp Johansson, Björn Brånfelt, Mikloz dur Fläckman, Per Persson, Peter Ahlbom, Charlie Granberg, Anna Rytterbrant, Lena Mattson, Kent Norberg, Gunilla Kindstrand, Pamela Andersson Alslind, Tore S.Borjesson, Ella Börjesson, Olle T. Linder, Karin Edvardsson, Håkan Lagher, Jonas ”Heavy” Stentäpp, Eva Bergsten Sundberg, Bo Yngvesson, Pär Johansson, Ulla Danielsson, Östen Eriksson, Ulf Stureson, Kajsa Grytt, Ingela Wall, Lars Erik Öhman, Alvar Getz och Tore S. Börjesson.
Förord av Tore S. Börjesson
Ivar G. Getz Bokförlag, 2016
ISBN 978-91-983251-0-2, 128 sidor

Per SonerudPer Sonerud, född 1952 (bilden), har en bakgrund som grammofondirektör och musikprofil men är nu konstnär (eller konstnarr, som han kallar sig själv). Sedan i fjol har hans målarkonst uppmärksammats både i Sverige och utomlands och i Italien började hans första skulpturer produceras i våras. Han är också en idéspruta. Föreliggande bok är ett resultat av att han kontaktade 45 skribenter och bad var och en att författa en text som byggde på och inspirerats av lika många målningar

Gabriella Ullberg Westin skriver i I ett hörn på Riche intensivt om ett nästan förträngt möte med erotisk laddning.

Stadshotell, konkurrens och en musikers frustration över en enda låts popularitet manifesteras i Larry Forsbergs Bara Johnny Bull. Inga Dogs.

Katarina Widholms Räven är en gullig och skarpsynt naturkortis.

Lite science fiction blandas med filmnostalgi i Kjell E. Genbergs Den gamla trenchcoaten.

Musikern Anders F. Rönnblom förflyttar läsaren till ett skyddsrum av 50-talsmodell, använt för pingistävlingar i Den flygande tennisspelaren. Där försöker de unga grabbarna uppnå Deckers Puls, deras samlingsnamn för alltings lycka och förgänglighet. En epokskildring som nästan känns drömsk.

Porträtt av konstnären som vän är en berättelse om kreativitetens och självdistansens betydelse. Bosse K. Petterssons lilla konststycke känns självupplevt.

Jens Ahlbom berättar med humor i Sista ronden om en rätt misslyckad boxare och ett debacle med en webbadress.

Om att övervinna byråkratiska och medicinska hinder i de alltid gröna vårdinrättningarna genom att peka med hela handen berättas i Lina Erikssons lustiga story om rebellen Harald Gerdin.

Hoppet av Bill Hugg är små dagboksanteckningar – korta och koncisa – om en femteklassares snubblande väg mot ett hopp.

Peter Axman berättar i Skatt, katt om ryske Danzig Diminiskojovitj från födseln till dess han finner sinnesro efter ett hektiskt liv som pirogleverantör. En novellett med realistisk sagoton.

Erik Brodéns Lillemor handlar om försuttna möjligheter.

Komikern Ronny Erikson berättar insiktfullt om den poetiska och oblyga aktivisten Isadora, som egentligen heter Britt-Mari, och till sist blir något av sin egen motsats.

Dikter om Evert av Katarina Lundgren-Hugg är en visa om hur kärlekens slut ändå blir ett vackert minne.

Kärlek och musik är också temat i Claes Olsons 2014, där Musselmannen – alias Per Sonerud – är centralgestalt i myllret av kända namn.

Hur antiken kan kopplas till fotbollen och dess svenska överhuvud Zlatan Ibrahimovic är i Sladjan Osmanagics berättelse Den siste Faraon en idé som föder tankar om människans historielöshet och tänkbara brist på rötter.

Jag uppfattar Sammi Nummelins berättelse En svensk styrman som ett sökande efter orsakssammanhang när en mor drabbas av den vidriga sjukdomen Alzheimer som utplånar människans jag. Gripande.

Om konstens närvarande och frånvarande betydelse skriver Markus Anteskog i Den närvarande frånvaron. En klok essä som kunde ha getts mer text.

Att vara en självklar människa med alltets omnipotens skriver Sofia Rapp Johansson i den korta Eva von Schiefhals medan Björn Brånfelt i Mission from God låter sin replikstinna berättelse få formen av ett kriminaldrama.

Snyggaste dosan i stan av Mikloz dur Fläckman är en monolog vars inledningsrad tyder på att tiden är 40-tal. I övrigt handlar den om mat, nakenbad och en lös hund.

Per Perssons Pianot är något av en prosadikt om åldrande.

Om hur åsynen av en räv i tv-rutan kan trigga någon till angörande tankar handlar Peter Ahlboms Surt sa räven … om.

Även i Charlie Granbergs James Balzac Jr och den blå gitarren harangeras bokens initiativtagare. Förmodligen välförtjänt.

Landskapet av Anna Rytterbrant är en ruskig historia om en människas avslut på jorden.

Hans Trång berättar i Camilla hur man kan ta i alldeles för mycket och hur det kan skada trovärdigheten.

Inte alla kan konsten att fira en fröjdefull jul. Hur en sådan helgafton kan de sig förklarar Lena Mattsson i Nu är det jul igen.

Om en skraplottvinst med påföljande restaurangbesök förtäljer Kent Norbergs historia 50 år.

Gunilla Kindstrand tar ett olyckligt dödsfall i Bleka Dora som utgångspunkt för en beskrivning av ett samhälle där det moderna visa sig vara ihåligt.

En inre smärta kan inte alltid bekämpas och inte heller alltid erkännas. Om detta skriver Pamela Alslind Andersson i St. Tropez 1973.

Tore S. Börjesson förklarar generationsskillnader i sina korta brevnoveller Till Ella och Till Tore. Han medverkar också med The Whisperer om konsten att rätt blanda en drink och har dessutom skrivit förordet.

O. T. Linders Brev från straffkolonin om hur goda minnen numera förvandlats till skärande tinnitus och besvärande skrynklor i sängen samt borttappade bekantskaper avslutas ändå med en ton av hopp.

Man kan bo i öster men ändå ha vilda västerns Pang pang på väggen noterar Karin Edvardsson i boken troligen kortaste text.

Håkan Lagher harangerar också bokens upphovsman i drapan Vit flagg om musik, konst och reminiscenser från förr.

Ett journalistliv beskrivs med viss skarp medkänsla i Jonas ”Heavy” Stentäpps Vikarien.

Bostadsproblem – och en del annat – penetreras välformulerat av Eva Bergsten Sundberg i Ett liv med andra mål.

En ”vanartig” gosses förhållande till alkohol och nikotin – i synnerhet det senaste – kan förstöra en mors tillit. Bo Göran Yngvesson beskriver detta väl i Hur moderskänslor kan gå upp i rök.

Pär Johansson, grundaren av Glada Hudik-teatern, berättar om vad kontakten med både utvecklinsstörda och normalstörda betytt för honom och världen i Olika är vackert.

Mattpiskning, musik och en märklig trollkonst är de bärande elementen i Ulla Danielssons En helt vanlig kväll?

Om att man inte bör vara helt ärlig när man talar religion med sin vigselförrättare handlar Östen Erikssons lite drastiska historia Himmelskt helvete.

En konstnär med manodepressiv självkänsla är huvudperson i Ulf Sturesons Vernissage.

Att det är viktigt med rätt sorts kommunikation på arbetsplatser vill Ingela Wall påtala i sin novellett Bla, bla, bla …

För att bli bra på att spela blues på gitarr måste man likt Robert Johnson få hjälp av djävulen i en vägkorsning. I Lars Erik Öhmans Blues försöker berättelsens unga jag föra något liknande med ett annorlunda resultat både för sig själv och sin hund.

Om svårigheten begripliggöra en målning berättar Alvar Getz i den mycket korta Party.

Som alla förstår av redogörelsen ovan är novellettsamlingen ganska ojämn, men med flera intressanta inslag. Det är en mycket vacker coffee table book och för dess tilltalande form svarar Jens Ahlbom.

KARL HJELM

Taggar: , , ,

  Relaterade poster:
Fatal error: Call to undefined function wp_related_posts() in /home/dastnu/public_html/wp-content/themes/branfordmagazine/single.php on line 22